Dammsugare

Ja här går dammsugaren för fullt. Är det inte Roompa så är det den gamle vanlige!
Bra med ljud, då sover man bättre.. Var ute imorse på promenix och gick hem för att ställa lillan ute o sova vidare, men icke! Så kul var inte det. Så jag fick tränat ca 20 minuter iallafall, skönt för det har verkligen tagit emot de senaste dagarna, vet inte varför. :(
Inte ens promenaderna har kännts bra, men kanske är det för att jag vet att jag har fuskat. Har mofsat i mig en hel halv liter gräddglass. Som att det skulle va bra för LCHF och sockersug!!!!
Den här veckan ska jag skärpa till mig!
Tänk om allt eller det mesta fettet kunde bara hux flux omvandlas till muskler..... Poff!!!! åh va glad jag skulle bli. Kämpigt att jobba sig till dom när man inte får och kan träna som man vill, det går ju såååå saaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaakta då. :)
 
Men nu ska jag rensa frysen och slänga det som finns kvar, har jag det itne hemma så är det lättare. Den mörka chokladen jag har kvar ska jag frysa längst in för då är den inte lika lä'ttåtkomlig och de blir inte lika intressant.
 
Sen ska jag se om jag kan komma någon stanns i min bok, det går trögt framåt.
 
Ska se om jag och amanda kan annonsera ut resten av sakerna till kaninen oxå, det tar bara upp plats och jag ska ha hammocken där. Så vi ska nog få denna dag att gå oxå.
 
Pratade faktiskt oxå med jobbet förut, Ingela ringde. Får lite dåligt samvete när jag inser att jag inte varit där på ett bra tag.
Men å andra sidan kan jag inte göra så mycket mer än att hälsa på heller, det är kul.
Kommer antagligen att spendera mina resterande väldigt många år där så jag känner att om jag inte saknar det jätte mycket nu så är det helt okej faktiskt!
Har ju en del planer på gång oxå så det känns bra.
 
Ja det blev återigen lösen på bloggen då, kanske tar jag bort det igen, jag vet inte.
Det märker vi. :)
 
Nä nu är det lilla livet vaket så det är väl bäst att gå.
 
Puss & kram
Anna♥

Åh tiden går fort..

Detta stressar mig väldigt. Men jag ska försöka att inte tänka så mycket på det.
 
 
Idag har jag hunnit med en del, putsat alla fönster inne, och igår putsade vi ju utvändigt. Tyvärr syns detta inte alls då vi har väldigt fuktskadade fönster och det är synd.
Byta dom skulle kosta oss över 100,000 tusen på Mockfjärdsfönster fick vi offert på, men kanske man inte behöver ta det dyraste heller.
 
Ellie sover gott ute i vagnen, jag har tagit en kort promenad, i flera dagar nu har jag kännt mig less på promenader och träning, vet inte varför, kanske för att jag inte får komma ill gymmet och för att jag inte tycker det blir något resultat.
Vet inte varför.
 
Ska sätta tänderna i boken " Gone girl" tänkte jag, men så har jag precis börjat på Ett sötare blod så jag vet inte om jag ska sluta i den och ta den andra först. Ja kära nån vilka problem jag dras med :D
 
Är mycket nöjd med min nya lur oxå , Samsung galaxy S5, funderar på att ge Amanda en i julklapp. :)
Det vet hon inte men hon läser heller inte min blogg. :)
 
Vill så gärna köpa kläder till Ellie bara det att hon har sååå mycket kläder. Nu är jag inne på att köpa ytterkläder till henne från "isbjörn of sweden" attans vilka fina kläder och dom är nog RIKTIGT bra.
 
Eller kanske väntar jag lite tills hon blir lite större, men köpa därifrån det ska jag banne mig göra!
Kolla här. Isbjörn of sweden
 
Puss på er
Anna♥
 

Prioritera

Det är något som jag har lite svårt för ibland.
Hur gör man det bäst?
Alltså som nu när lillan sover, jag skulle verkligen BEHÖVA vila mig eftersom hon varit mycket vaken det senaste dygnen på nätter och varit lessen, känner mig inte alls utvilad.
Men då passar jag på att sitta här en stund, måla naglar och bara dricka en kopp själv.
Skulle gärna viljka läsa min bok, " ett sötare blod" men ja.. prioritera var det.
 
Det är jag nog inte ensam om skulle jag tro.
Man passar på att göra det man inte kunnat elle rhunnit innan och så blir sömn och vila och ta hand om kroppen lidande.
 
Men det gör inget.
 
Amanda kommer hem sen, Marcus ska hämta henne för jag har ingen lust att åka hem till mamma och pappa idag var inte där igår heller, jo jag släppte av Amanda och åkte till syster och umgicks med henne istället.
Blev så lessen på mina föräldrar igår och på Amanda som är riktigt jobbig faktiskt emellanåt.
Det pratas om att vara konsekvent och det var jag men då ifrågasätts det, och man undrar om beslkutet kan omprövas...? tyckte inte jag då jag bestämt mig, Åhh jag blir så sur på dom.
Därför har jag bett Marcus hämta henne sen för jag vill helt enkelt inte.
Räcker med att vi ska till Ullared nästa helg.
 
Fy fasen.
 
Nä nu ska jag hitta på något annat.
 
Puss & kram
Anna ♥

3 månader

JAjjamän då var dagen här, dagen när man fyller 3 månader! 
Lilla hjärtat :)
& den firade vi lite speciellt genom att åka till bvc och få en härlig (not) spruta i varje ben.
Stackars barn!!
Men nu sover hon här på min mage så mysigt så..
Kan tänka mig att hon får feber sen..
 
Trevlig helg 
Puss & kram
Anna♥

25/9 2013 1 år efter. <3

Ja idag är det den dagen för ett helt år sedan som vi fick vårat lilla ägg tillbaka.
Det lilla ägget visste vi inte då att det skulle bli den lilla Ellie som sitter här bredvid mig idag.
Imorgon hela 3månader gammal.
 
Jag trodde ju givetvis på det fast ändå inte, hade lite gett upp hoppet fast ändå inte! Ja du fattar vad jag menar. Man accepterar läget efter ett tag. Det var dit jag kommit.
& det är nog lite det jag tror hjälpte oss oxå.
 
Som sagt snutten är här nu och visst är det en fruktansvärd omställning känner jag, som jag än ibland inte ens har vänjt mig vid lite.... det tar nog sin tid, och antagligen när hon är 11 eller nåt.... då undrar man ännumer vart tiden har tagit vägen??
 
Amanda är ju 11 år och har klarat sig själv länge, jättesduktig som hon är, alltid varit. Jag har varit så bortskämd med att göra vad jag vill ofta, ja nästan jämt. Nu kan jag inte det, igen. Men det funkar och det har vi ju valt.
& jag skulle ALDRIG vilja ha detta livet ogjort.
Jag accepterar att jag inte får göra som ajg vill och att en ny liten människa med ett himla humör, måste få all min tid och uppmärksamhet i många år framöver.
Det känns fantastiskt, men det är jobbigt givetvis ibland. Speciellt när Marcus inte är hemma så mycket som jag önskar.
 
Sakta sakta accepterar jag att hon, lilla Ellie måste få min tid och att jag får styra mig lite mer efter henne.
 
& hur irriterad och sur man än är så är det alltid mina barns leende som får mig på gott humör igen.
 
Jag kommer nog tillbaka och skriver mer om detta. Jag har inte riktigt bearbetet klart det, kanske aldrig blir klar, men men..
 
Det är så stort för mig detta. Kanske för att jag ALDRIG trodde att det skulle " drabba oss".
Det är ju så man tänker med det mesta.
 
Puss på er.
Anna♥
 

Intressant samtal med farmor

Ja har haft farmor här på besök, hon älskar sitt lilla barnbarn det märks! :)
Så mysigt. Så härlkigt och precis som det ska vara.
 
Vi pratar mycket om mat, det är och kommer bli jätteaktuellt i framtiden.
 
Jag äter ju ganska mycket enligt LCHF och det funkar bättre och bättre tycker jag även om jag vill variera lite just för amningens skull. Men när jag tänker efter så undrar jag om det skulle störa den alls? Att bara äta strikt LCHF... men jag vill heller inte chansa ifall det blir strul. Det funkar så hinmla bra.
 
Men Marcus äter ju strikt detta och det funkar för honom och han mår bra av det. Alla är vi så olika ju. Vissa saker och livsstilar kanske ändå inte passar alla men man kan testa och se, det kanske finns något i allt som passar lite, man ska nog försöka hitta det som passar för en själv, det tror jag på. Sen om man någon gång äter pasta eller potatis eller va ddet nu är det dör man ju inte av, men man kan ju begränsa det.
Detta skulle vi nog alla kunna prata om i all oändlighet känns det som.
Ett jätte hett omdiskuterat ämne.
 
Jag vill framförallt få bort suget efter sött hos mig och Amanda, det är det viktigaste.

Det är jättesvårt, vet ju själv hur svårt det har varit att övertyga mig själv om detta. Trots att jag tror på det och känner att det måste ju vara himla bra, men att proppa i sig och dricka grädde tänker jag inte göra, det finns en gräns. Men jag är övertygad om att jag kan hålla det på en bra och sund nivå.
 
Jag bara undrar en sak, VARFÖR är allt i princip tillsatt socker i som man kan köpa i affären????
Handlar allt bara om att sälja så mycket som möjligt och tjäna pengar?
Ska vi inte må bra oxå?
Gör vi det.... för stunden kanske men inte efter stunden..
Det gör mig lessen att man ska behöva ta diskussioner och hela tiden försvara sig mot andra varför man väljer si eller så.
Jag sköter min tallrik och så sköter du din tallrik var det någon som skrev!
 
Jag tänker inte göra samma misstag, för det anser jag nog mig ha gjort när det gäller Amanda, hon är alldeles för stillasittande och har ätit alldeles för mycket gott för hennes eget bästa. & Ellie ska inte växa upp så.
Jag ska undvika allt sånt så mycket jag bara kan, försöka laga mat från grunden i vårt redan sönderstressade samhälle, men jag får väl avstå saker då för att göra det, mina barn ska växa upp med bra mat, sunda vanor och inte en massa tillsatt socker som det är i ALLT:
 
Det får ta tid, det får det göra. Men vi är redan så känsliga i vår familj för socker och jag tänker inte spä på det mer nu.
Det handlar någonstanns lite om att veta lite vad som känns bra oxå, ska inte säga att jag aldrig tänker äta tårta eller glass mer eller så, eller förbjuda mina barn det, men dom ska kunna välja. & välja det som känns bäst. Det som man mår bra av.
Vet redan hur Ellies 1 års kalas kommer se ut.
Det kommer vara en stor melon utan skal med grädde runtom som allstås ser ut som en tårta med massa bär på. tänk dig att skära en bit från den vad förvånad du blir! Och man kan bjuda på en buffe innan både vuxen och barnvänlig, och har man dåligt med plats så kan man ha picknick på golvet på glada filtar med fina papperstallrikar.
Varför skulle det vara konstigare än en stor gräddtårta med vitt mjöl och socker?
Jag vill må bra och det tror jag jag gör utan massor med socker i allt.
Denna ide har jag fått från kostdoktorns sida.
 
Blir nästandeprimerad av de så tråkigt är det att man ska behöva kämpa med någopt som ska va så naturligt.
Fan oxå att jag har vuxit upp så! Men mina föräldrar visste inte bättre tyvärr. Så nu får jag ta det istället och jag gör det gladeligen!
 
Rörelse och bra mat, hemmlagad mat det är det som är bra!
Jag får väl kämpa då. Avstå från saker men det gör jag. gärna.
 
Puss & kram
Anna♥
 
Har klickat hem nya böcker:
Anna Fernholms bok " Ett sötare blod" &
Moniqe Forslund " barnmatsboken, laga mat från grunden"
 
Ska sätta tänderan i Eenfeldt s" matrevolutionen" igen oxå.
 
 

Fredag och förbereder dopdagen

Ja sitter här med lillan i knät och har hunnit med mycket idag, lite föör mycket känns det som.
Varit o förberett för dopet imorgon och sen var det första mamma barn träffen och det var kul.
Åh så kul. Nu dröjer det tills den 17/10 innan nästa bara.
Synd för jag vill gärna lära känna mer mammor och barn. Roligt ju.
 
Jo imorogn är det då dags för dop av vår lilla tjej.
 
Vart tog denna tiden, de snart 3 första månaderna vägen???
 
26/9 är hon alltså 3 månader.. <3 <3 <3 <3
 
puss & kram
Anna♥
 

Hej svejs

Ja då är det redan mitt i veckan onsdag! Vad tiden går fort.
JAg har hunnit med att faktiskt sova ut idag, äta frukost, jo jag hinner varje dag givetvis men det känns skönt på något aätt idag.
Lillan har sovit bra, bredvid mig, det måste jag vänja henne av med nu, oavsett hur mysigt det än är. På morognen är det okej tycker jag men inte på natten, men ibland är ja så trött att jag somnar jag oxå och då blir det ju svårt.
 
Annars har jag väl på schemat idag en promenad, på närmare 1 mil, tur och retur. Vi ska gå till pappa o se hur det går för dom. Han och Johan. Johan som slutar snart och då blir Marcus själv, vilket givetvis gör mig glad för det innebär att han spar mer pengar särskilt på bintern men kan oxå innebära att han får jobba mer.....
 
Roompa går för fullt så dammsuga ska jag bara göra på toaletten sen samtidigtsom jag ska skrubba rent och fint där. Ska köra lite ångmaskin på duschväggar mm.
 
LCHF går bra, märker att jag inte alls vissa dagar är sugen på gott, godis har jag inte ätit på 3-4 veckor. Det är nötter LCHF bollar, Ketobollar även kallade, och lite popcorn på helgen som jag ätit som är det söta om man säger så.
Sen äter jag frukost och mat på dagarna, inte överdrivet mycket men jag ÄR hungrigare och det tror jag beror på aminngen. Äter oxå för att det inte ska påverka så det blir galet med den för det är fantastiskt att det funkar.
& det gör det!
Liten går upp i vikt alldeles utmärkt bra!
 
Men i ett inlägg på FB så kollade jag läget om det är en okej fruksot, och det verkar det vara men det ska va mer fett säger dom.
& det har dom säkert rätt i, men jag är fortfarnade rädd för det.
Fett är lika för övervikt för mig. & jag vill ju ner dessa stackars kilon igen, och när jag blivit av med de värsta suget så kanske jag inte går så strikt på LCHF men jag har heller inget behov av smörgåsar och potatis mm. Sen är ju det här dom kallar fettkaffe, kaffe med kokosfett i, vissa har OXÅ i ägg och smör för att mätta ännu mer och då är ju det det enda du behöver till frukost. jo tillbaka ..... jo det kokoskaffet är gudomligt gott. Undra om man kan dricka en sån om dagen även om man inte kör LCHF?? men inte så mycket fett i varje gång.
Försöker ju träna lite oxå min förhoppning är att det ska bli minst 20 min morogn och kväll, elle rsmammanhängande minst 3 dagar i veckan. men har ju så ont i ryggenb igen, fatta rinte vad jag gör fel??
Är det detta stackars marklyftet som jag gör galet eller vad...???
Morr...
Nu ska jag snart ta på lillan kläder så ska vi bege oss ut.
 
puss & kram
Anna♥
 
Denna lilla varelse. Så perfekt. Så fin. Min. Vår.  Kärlek.♥
 

An angel

 
p & k
Anna<3

Stand by me

 
P & K
Anna <3

Iris

 
Puss & kram 
Anna <3

Hallelujah!

 
 
Puss & kram
Anna<3

Fantastiska Linus

 
 
Så känner jag och jag älskar dig Marcus så mycket.
 
 
 
Puss & kram
Anna♥

Att tro att man är den enda....

 i hela stora världen...
Ja det är lätt att tro att det är så.
 
Denna berättelsen vill jag dela med mig av.
 
Finns saker som man aldrig hört talas om eller som man aldrig pratar om av olika orsaker.
Man kanske skäms, eller man tror man är den enda i världen, pinsamt eller ja de finns nog många anledningar skulle jag tro.
& jag är likadan.
Jag vet precis hur det är att känna som man är ensamast i världen, ingen att prata med, alla är hela tiden anonyma och ingen vill riktigt tala om det. Helst då anonymt på en chatt på datorn. Och man är ledsen och man skäms. Väldigt mycket känslor helt enkelt.
 
Vi, jag & Marcus har  en lång, brokig, påfrestande, rolig, för jävlig, helt underbar sagoresa bakom oss, som slutade med ett mirakel ♥
 
Vår Ellie blev till genom IVF behandling på Sahlgrenska i Göteborg.
 
Jag har ett ganska stort behov av att få prata om det, för det är ett sätt för mig att bearbeta det, för även om vi lagt det bakom oss är det är fortfarande jobbigt och inte på något sätt bortglömt, (och kommer aldrig bli det heller,) men inte på samma sätt längre.
 
Önskar att fler kunde och VILLE prata och fråga om det.
 
Jag VILL berätta, dels för min egen skull och för att andra ska få upp ögonen om att det faktiskt är vanligare än man tror & att man inte behöver skämmas eller känna att man är ensam om det, att man av olika skäl har svårt att bli gravid och få det man längtar efter så mycket.
Jag har ju Amanda så jag är väldigt tacksam för det, för det finns de som inte har barn och som faktiskt inte lyckas med sina försök att bli gravida.
 
Men..... ganska snart efter att vi träffats så ville ju ha en bebis.
ja vi ville HA en bebis för vi fattade inte då att det är en stor lycka, en stor gåva att få det.. och som inte alla får uppleva, tyvärr.
 
Det känns så konstigt och helt ofattbart fantastiskt roligt och helt magiskt att sitta här och skriva och veta att detta lilla barn, vårt lilla barn, ligger därinne i sin säng och sover.. Vår lilla Ellie ♥
Ellie och Amanda & Marcus är det bästa i mitt liv. Jag ska ta hand om dom tills den dagen då jag dör. ♥
 
Den här resan har tagit oss närmare 6 år, och kom av sig lite i början och tog därför längre tid när man upptäckte att jag hade Graves sjukdom även kallad giftstruma. Jag opererades och vår resa fortsatte.
När vi efter väntetider och förtvivlan äntligen fick börja på riktigt så startade veckor av hormonspray och efter det så fick Marcus varje kväll ge mig en spruta med hormoner i magen, bara det var en otäck upplevelse eftersom jag är  så rädd och hade sån ångest inför detta. Sedan blev det tid för äggplock, i Västra Götaland "får" man 3  äggplock som tur är för i en del kommuner är det "bara" 1.  Vilket var fruktansvärt jobbigt och smärtsamt, både fysiskt och psykiskt.
Sedan kom det som kanske var det jobbigaste av allt, ägget, OM det blivit befruktat skulle sättas in igen och vi fick vänta,  förhoppningsvis 14 dagar innan man skulle göra ett graviditetstest. Vi väntade och plågades så många gånger. Till samma svar varje gång. Ofta innan dessa 14 dagar. En fruktansvärd väntan, med ångest och tårar. 
 
Det var en fruktansvärd tortyr, en plåga som inte kan beskrivas i ord och som jag inte önskar min värsta ovän, det gör ont i kroppen och jag kände mig ganska värdelös, mådde otroligt dåligt och samtidigt ville jag inte visa det för världen, hur dåligt jag mådde och hur djupt detta har satt sig. För det var ju det här med att jag var nog ensam i hela världen om detta, ingen skulle någonsin förstå hur det kändes när vänner berättade att de var gravida och vi försökte så, men det gick inte. Det var tankar som jag helst inte delar med mig av för de va jobbiga och inte alltid så snälla.
Det var som ett hårt slag i magen och en käftsmäll när någon sa att vi ska ha barn.. vi ville så gärna, och jag ville så mycket för Marcus skull oxå, han ska inte behöva leva sitt liv utan barn.
Visst finns det andra barn runt omkring men att ha ett eget som man älskar och som man går genom eld och vatten för..... ja det vet vi alla att det är något alldeles speciellt och härligt. ♥
Tror han drog sig för att berätta många gånger om andra som skulle få barn för han visste hur jag reagerade. 
Jag blev jättelessen och livet är förbannat orättvist det vet alla. 
 
Då började jag blogga, men inte den här bloggen, en helt annan, där mina innersta, mycket av dom, känslor står. Men den håller jag för mig själv, är inte redo att låta vem som helst läsa den, även om några har fått göra det. 
 
Men på något sätt tog vi oss igenom alla dessa gånger vi fick åka till Göteborg, det var så mycket känslor & det var inte alltid  bara jobbiga känslor utan även känslor av  lycka, glädje, tacksamhet och en önskan om att det var denna gången vi skulle lyckas & givetvis det största,  hoppet...
Det trodde vi nämligen alltid på, varenda gång, givetvis. 
 
Vår närmsta familj har alltid vetat om det, men även där har jag upplevt att man inte velat prata om det, och inte med oss. Självklart förstår jag att delar man med sig av såna saker så blir det jobbigt även för den man delar det med, familjen, dom kan ju aldrig förstå hur vi kände. Kanske var dom rädda att göra oss ledsna. Dom kanske heller inte vet vad det innebär. Men kanske en rädsla oxå. 
 
Men så när vi kämpat och kämpat och jag helt och hållet hade slutat fundera på det, för det var jag tvungen att göra för det höll på att äta upp mig, när jag bestämde att detta skulle inte få ta mer av min tid, inte ta mer energi i det liv jag vill leva med Marcus och  Amanda  och det kändes helt okej att faktiskt fokusera på familjen och på träningen som kom att bli en stoor stor del av mitt liv, något fantastiskt roligt och skönt som får mig att må så bra, då kände jag att jag kunde släppa detta.
Acceptera att det var och skulle bli såhär.
Det kändes skönt på ett sätt men oxå tråkigt, men det var helt okej.
 
Så kom frågan upp...och tankarna om Vårt sista ägg.. som legat nerfryst på Sahlgrenska i flera månader.
Skulle de tinas upp?
Och kanske överleva?
Skulle vi få det tillbaka.? 
Skulle vi våga? en sista gång..
Vi pratade och bestämde att  hade det nu klarat upptiningen så vore det dumt och vi skulle säkert ångra oss om vi bara skulle strunta i det ... så vi bestämde att vi  göra det.
Men jag var helt på ett annat plan denna gången, kände att det går som det går och jag har annat i livet att glädjas åt, Amanda♥ berikar vårt liv oerhört och Marcus har alltid varit lite som en pappa och en stor förebild för henne. Den psykiska pressen kändes inte jobbig längre, jag släppte på det, funderade inte.
Detta är en resa som gjort mig och oss, starkare och klokare, ödmjukare och att jag måste inse och uppskatta det jag har, min familj, men som nu är över. 
Med den inställningen fick vi vårat ägg tillbaka, som klarat upptining. 
Sen åkte vi hem och bara levde som vanligt, ja det gjorde vi faktiskt och funderade inte så mycket på något. Jag var helt i en annan värld, brydde mig inte riktigt om det, slog bort tankar och slutade fundera på det. Orkade helt enkelt inte. Det tror vi hjälpte. Faktiskt.
Kroppen är, när allt kommer omkring inte dum.
Den är fantastisk.
 
Sen kom den dagen när vi faktiskt skulle få veta hur det skulle bli, in i det sista hade jag väntat, men när jag gjorde det, den där morgonen, så kunde jag aldrig tro vad det skulle visa. 
 
Andra gången i mitt liv fick jag uppleva en graviditet. Det var helt fantastiskt otroligt och jag kan knappt fatta att det är sant än idag. Det var jobbigt i början när man inte visste vad som skulle hända från dag till dag. Men jag har alltid sagt att OM det skulle hända igen så ska jag göra allt jag velat göra för det bli ju sista gången. Graviditeten gick hur bra som helst, helt enligt alla böcker och till punkt och pricka. Mådde som en prinsessa, läste allt jag kunde, bara njöt och gick upp i vikt och mådde perfekt. Vi gjorde flera ultraljud, det första när Ellie bara var en liten vit prick, sedan när hon var en böna, sedan när hon var en liten minimänniska... och så blev det fler UL för att kolla att hon växte som hon skulle för jag äter ju levaxin och de värdena var oroande låga i början. Vi har följt henne från allra första början kan man lugnt säga :)
 
Skulle inte ha något emot att uppleva det igen.
 
& Sedan den 26/6  2014 föddes hon Vår Ellie ♥ Amandas lilllasyster, Vår lilla böna som varit fryst i ett provrör på Sahlgrenska, någonstans i en mörk källare skojade vi om ibland. Tinades upp och fick flytta in i min mage och bo där i 9 månader, och till slut ville hon kika ut, 10 dagar över tiden, då det egentligen var menat den 16/6.
 
Vårt hjärta, ♥ lilla älskade barn, du är lika älskad och efterlängtad som din storasyster Amanda ♥
 
En positiv grej med de är att jag faktiskt var tvungen att ta en spruta i magen själv en kväll.
Det gick. Men det var en ångest och en rädsla som jag inte kan beskriva i ord eftersom jag mår så dåligt av sånt. Men det har gjort mig starkare, starkare än jag någonsin trott mig vara, för det är verkligen så, det som inte dödar det härdar och gör en starkare.
 
Jag är glad att jag har min fantastiske man som alltid stöttat och varit med mig. Vi har ju gjort detta tillsammans. Även om jag fått göra allt fysiskt så har han varit med ändå, han har säkert funderat massor han med. Det har inte varit lätt för honom heller. 
Han, Marcus  och min lilla familj är det bästa jag har.♥
 
Är så tacksam för att det funkgerade till slut, och jag tror som Marcus att det var min sinnesstämmning i slutet som gjorde sitt till oxå, men det var en resa utan dess like!
& jag är så glad att vi gjorde den, den har berikat vårt liv gjort oss starkare och vi fick det vi längtat så efter... 
 
                                                     ♥Vår lilla Ellie, Amandas lillasyster ♥
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Lyx!!

Ja känner mig lyckosam idag.
Ellie somnade igår kväll 21,30 och vaknade inte förrän kl 07,00 imorse!  det är 9,5 timmar oavbrutet vilket fick mamman att jubla och vara utsövd när jag vaknade :)
Sen en liten slurk mat bara och så sov hon vidare från ca 07,30 till nu då klockan är 09,30 det är ytterligare 2 timmar .
 
Jag blir glad och egentligen finns det ju inget att klaga på. Hon är ju fantastisk min lilla tjej. ♥
Så jag har hunnit med frukost som bestod av 1 ägg, lite tonfisk, lite majonnäs, 1 hemmagjord lchf fralla med smör, korv och västkustsallad på, samt en fett kaffe, men det låter så äckligt så jag säger kaffe med kokos.
 
Känns som en bra fruksot och himla god, mättande och bra. Nu står ja mig till långt fram på dagen.
& bara för att så var jag tvungen att hoppa upp på vågen oxå, vilket inte är bra egentligen det vet jag. Bättre att mäta och de tska ja allt göra sen oxå,
Vågen visade i måndags på -1,4 kg sen veckan innan.
& idag några dagar senare även då på -1,4 kg!!!
Nu är det inte många kilon kvar, vill ner till där jag var innan graviditeten. Dit är det nu då 6 kg
 
Men tänk om det går så bra att jag fortsätter att minska i vikt även efter målet????
Ja men mitt mål har alltid varit 75 kg, och kan jag slå det o till o med komma under det så säger jag ju inte stopp. Med denna livsstilen så vet man ju inte.
Men ja ropar ändå inte hej än, man vet aldrig det kan komma bakslag och gå åt andra hållet men med bra mat och motion så tror jag det blir siuper!!!
 
Kanske är dags att kolla detta med tatuering snart då... :)
 
& igår kom jag äntligen ner till gymmet! Det är så roliggt och ajg blir så glad i kroppen av att få pka dit. Alla min lediga tid om jag nu får någron ska banne mig spenderas där, jag blir glad och lycklig av att få åka dit. Svettas som en gris och verkligen känna att man ta rut sig. Ordentligt. & sen kan man ju alltid kika in alla för det fionns faktiskt flera fina killar att titta på där, tro det eller ej, men min favorit har ju inte varit där än, fast jag såg honom ju i Nossebro igår ändå :D Nä tro ni måste tro jag är galen, och JA det är jag.
 
 
Min stora tjej är i skolan ochvi är alltså hemma idag, vi ska ev gå bort till Emelie och hennes barn idag, det ska bli kul.
Annars blir det väl en sväng ner till affären oxå.
Nu har jag faktiskt passat på att måla både fötter och naglar när Ellie sov, jätteroligt att ta fram min låda med nagle grejer och kika. Massa prylar och massor med nagellack finns det. Så nu är jag fin på tassar med blodröd färg och svarta detaljer  och guldfärg på naglarna med svarta detaljer.
 
Nu ropar lillan.....
 
puss & kram
Anna♥
 
( var ju sådär roligt att lämna in bilen igår oxå, blev ytterligare 4500 kronor att betala.
Ja ja kan ju inte spara pengar på hög bättre att göra av med dom)
 
 

Målet.

Jo förresten så skulle jag blogga via mobilen och ser att bloggen är uppdaterad! Det har jag vänta tpå väldigt länge. Jippie. Men givetvis så försvann det jag skrivit så det blir här istället.
Jo jag har äntligen kommit på vad mitt mål blir när jag gått ner dessa 7-9 kilo som jag vill, det blir en eller ett par mer tatueringar. Har ju lite som behövs göras :)
Ska bli spännande, men det återkommer jag till, det är ju inte än så att säga.
Sen blir det nog lite nya kläder men det kan ja inte ha som mål för det är sååå trist med kläder. Ja köper endast då jag verkligen behöver och måste, och tyvärr har dom oxå bara om jag nu måste, men de tär lika bra för annars skulle det nog orsaka en och en annan död..
Ha ha ha jo då min arma mammakropp se rut lite si o så och är allt lite sladdrig här o där.
Men vet ni vad????
 
Det får den se ut som och vara! Den har ju gett mig mina 2 fina barn och den fungerar alldeles för jäkla bra så den får lov att vara lite som den vill ett tag till.
Den är faktiskt fantastisk!
 
Så det så. :)
Lånad bild.
Ja så känner man sig ibland, som mamma mu lite som en ko. :)
 
Men nu ska jag väcka lilla hjärta modell liten, som sover och sov 6 timmar i sträck inatt sen vakna vid 05,30 för mat och sedan sovit sen dess och nu är klockan 09,30 strax.
Har inget att klaga på känner jag.
 
Puss & kram
Anna♥

Nu är det dags...

För en eller ett par nya tatueringar tror jag!!! Det var längesen och något jag vill unna mig. Har ju ett sjärntecken att göra och sedan ska jag nog skriva mina barns namn och ev födelsedatum oxå, men det måste ju vara på ett speciellt sätt och inte bara rätt upp oner.
Spännande..... :)
Puss & kram
Anna

Tisdag 9/9 2014

God morgon. Jag har varit uppe sen 06,00 då jag var tvungen att köra min lilla bil till Toveks i Vara för lite reparation. Fan att man inte ska kunna ha en nyare bil på dessa jädra vägar!
& så servicen för ett par veckor sedan, jo men tack det blir jättebra, det blir 9.000 kronor.
 
Idag ska vi till bvc för besiktning av liten. tippar på ca 6.500 g och 1 cm i längd.
 
Annars rullar det på, är alltsom oftast lite nerstämd för att jag inte kommer till gymmet eller kan underhålla mina muskler som fallti i dvala... det känns skitjobbigt. Å jag vet inte vad jag ska göra åt det.
Försöker ta alla tillfällen att träna lite, långa promenader går jag ju nästan varje dag, lchf kör jag med riktigt ordenltligt från denna veckan. & visst jag har tappat 1.4 kg sedan senaste vägningen. Helt okej.
Men jag vill ju egentligen köra pass där jag blir riktigt uttröttad och känner att jag gjort något. Inte hatta lite här och hatta lite där.
 
Får inte direkt någon avlastning heller så jag kan liksom aldrig göra något själv heller, lite trist, Syftar givietvis på pappan till Ellie. Såå himla mycket med företaget hela tiden eller så vill han väl inte vara hemma för han tycker kanske jag gnäller eller något. Men det är tröttsamt att jag så sällan ska få en enda timme SJÄLV, jag behöver det. Någon gång i veckan. Kan tyckas gnälligt men vi är ju 2 om detta och jag kan faktiskt oxå få 1 timme 1 gång i veckan ensam. & jag vet precis va djag skulle göra med den. GYMMET!!!!!
Men men håll käft och bara gör!!! så känns det som.
 
Men det blir väl bättre. Önskar ibland att M hade ett helkt vanligt 7-4 jobb.. men det klart då skulle han säkert hitta på massa saker efter jobbet ändå så det kvittar vad.
 
Nog om det. Idag ska jag åka till Vara och då passa på att handla, nästan allt är klart inför dopet den 20:e så det känns skönt. Men ska handla lite ändå och sen vänta på min pingla till bil. Sen ska vi hem och jag ska ut på promenad, blir en 8a idag (8 km) sen ska jag försöka stanna på halva och göra mina övningar som jag har med mig. Inte många men säkert effektiva.
Väldigt ovant att försöka fundera ut hur man ska göra allt o i vilken ordning o vad blir bäst och hit o dit, från att ha kunnat göra precis vad jag ville.
Men jag väljer INTE bort detta, inte för något och inte för något gym heller, om jag aldrig kommer till gymmet mer  så gråter jag givetvis men jag skulle inte välja bort det liv jag nu lever med min familj för att jag saknar gymmet grymt mycket. Det kommer en tid då jag kan komma tillbaka dit igen det vet jag. TÅLAMOD är bara inte min starka sida.
 
Ett leende från min lilla älskling gör hela dagen och jag älskar henne så mycket att jag kan göra allt för henne. Gör allt för mina 2 fina barn. Dom betyder allt för mig. Det bästa jag har. ♥
 
Ellie växer som sagt för varje dag och hon prata rmed oss mer och mer, dregglar hejdlöst, skrattar och ler omvartannat och bara är en väldigt underbar liten bebis. Sover väldigt bra, 6 timmar först för att sedan vilja ha mat och somnar igen i ca 3-5 timmar. Finns inget att klaga på. Vissa nättar sämre än andra vissa bättre men så är det väl.
Hon är frisk och mår bra det är huvudsaken.
 
Så nu har jag ätit och grejat och sedan ska jag sätta upp gardinerna jag fick av mamma, hon tycker nog jag är förskräckligt dålig på det med gardiner men det gör mig inget, får ju färdiga som bara är att slänga upp. Lampskärmar och kuddar. TACK!! Sånt är ointressant för mig tyvärr.
 
Puss & kram
Anna♥
 
 
 
 

Målet.

Ja flera dagar nu har jag gått långa promenader, 8 km. Det är väldigt skönt.
 
Idag blev det "bara" 4 km, känner att jag inte mår väl om ja inte får röra på mig när jag kan och vill.
Men det är bara 5 kg kvar till vikten jag skrev in mig på MVC. Men jag vill nog ner 9 totalt. Mer är bar bonus, just nu.
Men jag ska ha små delmål under tiden det går lättare då.
Sen ska jag faktiskt belöna mig med något riktigt bra vid målet.
Vad vet jag inte än, måste fundera ut mågot riktigt bra.
 
Lillan sitter här i knät när jag skriver och säger än så länge inget men snart blir det väl ett illvrål!
 
LCHF går väl sådär, vissa dagar bättre andra sämre.
Är än inte övertygad om att det funkar på mig, och något som jag vill.
 
Men men jag kämpar på.
 
& där kom illvrålet.
 
Puss & kram
Anna<3

RSS 2.0