Helgen i Göteborg

Med min fina Amanda var jättekul. Mycket god mat, shopping och bio. Precis som det ska vara. Mysigt var det verkligen. Vi såg djungelboken på favoritbion,  bergakungen, i 3D mycket bra film. Vi handlade på femman/nordstan. Jag fick ett par spinningskor bland annat. 
Avkopplande dagar med Amanda. ❤
 
Men nu är jag där igen. Långt ner på botten, arbetar mig alltid upp sakta men säkert men på något märkligt sätt ramlar jag ner igen. Varför blir det så?
och alltid alltid måste jag försvara mina känslor. Alltid förklara varför jag känner si eller så. Varför då? Jag får ju  känna och tycka vad jag vill precis som alla andra. Varför sitter det då så starkt i mig att alltid ha en förklaring, en ursäkt. Jag behöver inte det. 
Jag lovar att innan inlägget är klart så kommer precis det jag skrivit över här ha hänt. Utan att jag ens tänkt på det.
Nu är det skit igen, jag är så jävla trött på att ha ont och vill bara skrika, det påverkar allt jag gör, hela tiden. Jag gnäller inte om det hela tiden för då skulle jag inte göra annat men det är där hela tiden, mer och mindre och idag är en väldigt mycket merdag.
Det är så psykiskt påfrestande. Och fysiskt. Jag vet inte om det är jag som gör något som gör att det aldrig blir bättre eller om det bara är såhär tills det blir bra. (Funderar klart på operation)
Jag vill så gärna träna, träna upp dom där förbannade musklerna då så kanske det blir bättre. Jag vet inte. Men jag kan inte det. Inte nu. Vill inte göra något som kan förvärra det.
Känns som att det är en chansning varje gång, kör och testa om det gör ont. Var med på styrkespinningen i måndags men gjorde mindre styrkeövningar  och testade jogga lite på bandet istället,  det gick ju inte alls bra. Satans nacke och arm.
fan jag hatar detta! 
Vill inte bara vänta, vänta och vänta på att det ska bli bra!
Om jag bara visste hur jag ska göra.
samtidigt känner jag mig så jävla kass, som inte kan träna, inte tar i, inte gör något, och så alla tankar på vad alla andra tycker om vad jag gör och vad jag inte gör och vad jag skulle kunna göra... och hur jag är och hur jag tänker..som aldrig lämnar huvudet. 
"Vad ska dom tänka?"
"klart man måste kunna träna något även om man har diskbråck?"
"Varför går du inte till en naprapat?"
"Varför gör du inte det?"
Så hör man om någon annan som visst jobbar och sliter ändå, finns inget annat. Vara sjuk de går inte, nej försjutto  bit ihop bara. . det är precis som om man skulle vara en dåligare människa om man är sjuk, är man inte sjuk eller aldrig är borta från t ex jobb då är man så himla duktig minsann..😯
Okej, ska ja få dåligt samvete då för att jag inte jobbade en period? Varför känner jag så.. 
och ja det får jag. För jag kan bara tänka på vad alla andra ska tycka om mig. Fan vilken jävla dålig människa jag är, vek, mes, känner efter för mycket, gnäller lite för mycket,  bit ihop och kom igen..
sån, precis så känns det. Så känner jag mig.
Men jag har ont, jävligt ont, idag har jag ont igår hade jag ont och fan vet när det ska sluta.
jag kan inte vara med på spinningen ikväll,  man aktiverar många mer muskler än bara ben kan jag säga.
Jag vill, men jag kan inte, jag vågar inte. Tänk om det gör allt värre. Så kan jag inte gå på hur länge som helst sen. (Träningen är sån glädje för mig, där känner jag mig duktig, stark, bra, massa självkänsla, jag älskar det, jag brinner för det, fan de är de bästa jag vet)
Jag känner mig som en dålig människa. Känner mig kass. Ganska värdelös faktiskt.  Mår inte alls bra. Jag kan så mycket mer. 
Jag vill så mycket. Skulle bara vilja skita i vad andra ska tycka och tänka om jag gör något. Andra kanske inte ens bryr sig. Antagligen är det så. 
Allt sitter nog i mitt huvud.
Snart opererar jag bort hela huvudet, bara blir av med skiten. 
Jävla piss dag. 
Ska läsa i min bok nu och få tillbaka gnistan igen. 
Tror de kommer lyckas för nu har Jag fått ur mig lite av mina känslor även om det är under massa redigering.
 
Puss & kram 
Anna ♡ 
 
 
 
 
 
 
 

Mys helg på ingång .

Ja och Amanda ska tillbringa helgen tillsammans och de ska bli så härligt. Bara vi 2 och massa kul och roligt.
Pappa och Ellie får ha mys på hemmaplan ensamma.
Så imorgon ska vi packa ner lite användbart och inte glömma något förhoppningsvis. Känns Väldigt skönt med ledig helg kan jag säga, har haft mer ont än vanligt idag, så lite avslappning är nog bara bra.
Men jag får uppdatera mer imorgon om appen på mobilen funkar, den har en benägenhet Att oftast inte funka, men kanske har vi tur.

Puss & kram
Anna ♡

Slänga i onödan

Ja tillhör ju den skara av människor som inte har några problem att äta sånt som gått ut i datum! (vi är inte så många har jag en känsla av) som alltid tror att allt, speciellt mat ska ta slut imorgon så att hamstra är bra. Det är liksom inprogrammerat i skallen. VÄLDIGT svårt att få bort.. 
& då händer det ju ibland att man "hittar" nåt i kylen som kanske inte gick ut igår... eller i förrgår... eller för ens 1 vecka sen i datum.
& håll i hatten alla äckelmagade människor eller sluta läs.
 
Men jag tycker man smakar och luktar, eller tvärtom, på maten innan man slänger den.
Så mycket "skit" och ämnen som ska göra maten hållbar i all evighet som det finns i den så tror och vet jag att mat håller sig betydligt bättre och längre än vad som anges på förpackningar.
Den här mozzarella osten t ex öppnade jag igår och den var de inget som helst fel på.
Vissa livsmedel kan jag öppna och ha i kylen i några dagar, även om det gick ut i bäst föredatum för längesen medans andra är lite mer känsliga, som denna och kött t ex. Men man känner ju när kött inte går att använda.
Det är sjukt otäckt egentligen va skit som finns i vår mat om man har tid och vill veta.
Har livsmedel som gått ut för flera år sedan ibland som jag vet inte är någon fara med.
Ibland gör jag det med flit, eller inte känner någon brådska att använda i alla fall eftersom jag vet att det inte är någon fara.
 
 
Familjestatusen är att vi alla är lite krassliga. Förkylningar, och lite annat smått och gott. Faktiskt längesen vi var, och speciellt jag var dålig. Nu fick ja någon skit förra veckan och det på diskbråcket som fortfarande inte är bra.
Det var bra att slappna av så gott det gick några extra dagar, det kände jag. och faktiskt troligtvis från träningen också.
Försöker i alla fall att ersätta den jag missar med någon annan form av träning och så blir nog fallet ikväll igen.
Hoppade båda spinning gångerna förra veckan för jag fick mer ont och speciellt efter styrkespinningen även om jag inte gjorde allt och de andra mycket lättare. Tyvärr så är de bara 2 ggr kvar på den spinningen för i sommar sen är det uppehåll vilket är synd, för de gör oss gott att träna oh ha stående dagar då det är träning. Men vi ska hitta något annat att göra. Helt klart. Ett måste. För det mår vi bra av. Men jag har funderat hela morgonen på kvällen och kommer fram till att jag hoppar över den idag också, men jag tänker gå dit och göra annat istället. Skonsammare för diskbråcket.
Synd och tråkigt men nödvändigt. Men att ha ont på jobbet är det jag vill undvika för då fixar jag inte att vara där.
 
Annars är det trist att jag kommit efter med träningen igen, men de kommer tillbaka, jag kan ändå inte göra precis som jag vill. Får inse att jag får göra de jag kan.
Trots massa fusk, som jag måste skärpa mig med vilket jag aldrig gör. Suck.
Så är det ner 2 kg från förra veckan. Känns okej men inget som jag hurrar över ändå för de är som sagt fusk inblandat och de behöver inte hålla i sig utan kan gå åt andra hållet nästa vecka igen.
Men huvudsaken är att jag kommit in i en annan fas, som förhoppningsvis ska leda till något bättre.
Nu kan de ju bara bli bättre.
& Amanda hade gått ner i vikt också hela 1 kg!!
Hon är fantastiskt duktig.
Det är jobbigt men det här får vi leva med resten av livet och kämpa med, och huvudsaken är att det inte kallas bantning för det är inte det det är,  utan det ska vara en hälsosam livsstil. Något man ska leva med. Inget som slutar när du nått till något visst kilo t ex.
 
Hinner inte mer nu
 
Puss & kram
Anna <3
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Arg. förbannad. uppslukad. förvånad. bestört.

Fy bubblan vet inte var jag ska börja. Min man kan ju räkna med att höra mig babbla om detta viktiga resten av sitt liv tillsammans med mig.
ALLTSÅ DETTA MED FETMA, SOCKER, HÄLSA OCH TRÄNING. VART ÄR VÄRLDEN PÅ VÄG???
 
Hittade en dokumentär på netflix.  "Fed Up" fruktansvärt. 
Allt handlar om pengar. Livsmedelsföretag Tjänar pengar på oss, dumma människor som inte har vett att styra över våra egna hjärnor. Och när vi inte kan styra över våra hjärnor blir vi feta och börjar banta och då är det vikt väktarna,  och andra liknande bantningskurer som tjänar pengar på oss för att vi givetvis inte kan stå emot allt som är rent farligt.  Perfekt för dom ju. Dom tjänar ju pengar.  Massa pengar.  De är tydligen det det handlar om. Sorgligt.
Tydligen det enda alla bryr sig om.  
Ingen bryr sig om att ens försöka sig på något annat, att säga ifrån. Ta upp sånt här viktigt oftare, prata om det. Hur kan man göra vad kan man göra. Kan man göra något tillsammans?? vad kan man göra för att t ex inte överföra dessa dåliga arv och vanor till våra barn?
Inte ge dom socker när dom är små kan man ju börja med.   För att de skapar ETT BEROENDE, VARFÖR FATTAR INGEN DET!
Ge dom för helvete knark istället då! Av 43 möss som fick välja antingen sockervatten eller drogen dom redan var höga på så valde 40 st sockervatten...   
Men de klart  dom ska få det för de har vi fått när vi var små ( och se hur bra det inte gick för många av oss) och de gör man och så ska de vara för så har de alltid varit... visst låter det såhär?!
men för bövelen! Varför är alla så rädda och obekväma Att testa nya saker? MÅSTE ALLT ALLTID SE UT PRECIS SOM DET GJORT I HUNDRA ÅR? Någon liten justering kan man ändå göra eller.?
Om vi inte vill att våra barn ska dö innan oss.
Såg för övrigt programmet "gympaläraren" på svt  häromdagen. Ska se alla program på playen för man blir ju rädd. Gympan i skolan vad är det?
Löjligt skulle jag vilja säga.
Mer gympa åt barnen för det behövs och jag tror att får dom göra det och väl gjort de så känner dom att dom mår bra i kropp och själ.
 
kunde vi stå emot mycket skit så hade det inte varit såhär.
Ja den dokumentären och den serien är så bra, se den om du har tid.
TA DIG TID!!
OM inte annat för ditt/ dina barns skull.
 
 Vilken tankeställare. 
Vilka kämpar det finns.
Jag vill gärna vara en del av dom.
Jag känner hur de bra bubblar inom mig, jag vill då gärna göra något.
vill så gärna hjälpa till.
 
Inför socker skatt.
inför ålders gräns på socker.  
Noll telerans mot socker under skoltid.
tvinga folk! (nä det är inte bra men så de känns för att få förståelse)
 
Mina tankar, mina känslor om det här det släpper jag aldrig!
Ja ska fan kämpa för att jag någon dag ska ha lyckats med att göra någon förändring i Allt detta eländet.
De här de borde alla vara intresserade av.
 
 
 
 

Inte så bra.

Ja vi  mår inget vidare här på Smörkullen idag.  Men de ska nog bli bättre. Men för tillfället är det inte alls kul. Snörvlar och febrigt och nackont.  
De är ganska psykiskt jobbigt att ha ont.  Jag är och har alltid varit sån att jag tål  ganska mycket smärta, (trots att jag inte tror det själv) alltså tål att gå och ha ont länge innan jag säger något.  De är för att jag alltid varit så rädd för sjukhus och sprutor och sånt. Men det är Skillnad på att t ex ha ont i fingret i några dagar för att man kanske skurit sig eller så och på att ständigt ha ont i nacke,  rygg eller så.  Då Menar jag ständig ont.  De behövs inte många dagar med sådan ständig värk förrän man vill skrika  till och på alla att det gör ont!!
Jag bara undrar när det ska sluta göra ont. Jag är trött på att tro att de ska försvinna och så gör det inte alls det. Vill bryta av mig armar och nacke ofta. Önskar någon log mig i huvudet med något hårt.
 
3e gången idag som denna lilla sötnosen sover. JA är man sjuk så är man. Då får man sova.
Äter inte ett skit, ingen mat, ingen blåbärssoppa men hon dricker lite ibland. Tur det.
 
Amanda är på bio och jag sitter här. Funderar på att måla naglarna de va typ 1 månad sen sist.
 
Trevlig kväll
*Puss & kram
Anna <3

Liten är inte så stor.

Lillplutt Ellie är sjuk. 
2 minuter efter denna bilden togs så sov hon.
Hade hög feber igår, och natten har ju varit jobbig minst sagt.
Men vi hade en trevlig dag igår hos mamma i alla fall, träffade syster, bror med barn och ja som vanligt hade det mysigt med familjen.
Idag ska vi inte göra mycket, försöka bli friska och bättre. Både jag och Ellie och hoppas att ingen annan i familjen blir sjuk.
Ha en bra söndag
 
Puss & kram
Anna <3
 

3 Sälar

Just nu ligger det 3 sälar i soffan. Slöa ungdomar. Funderar på att sparka ut dom en stund så att dom piggnar till. Ellie tycker det är roligt iallafall.  Och dom kan glömma att dom får sova ut imorgon. Här går vi upp tidigt. 
 
Ja ja. Gårdagens spinning var ju inte jättebra. Marcus kanske har en poäng där i att jag ska ta de lite lugnt. Har dock inte Lika ont som efter måndagens pass. Men jag försvarar mig fortfarande med att träning är bra vare sig ja jobbar eller inte. Men nu ska jag ta de lugnt. Nu ska de bli bra. 
 
Och så har jag fått en idé om något som kan bli hur stort som helst. Om man vill och om man satsar.
jag behöver dock en persons hjälp. 
De här kan bli bra. 
Spännande om inte annat. 
 
Trevlig helg
puss & kram 
Anna ♡ 
 

Tyyyyst.

Öppnar dörren och det är alldeles tyyyst i huset.  Slår mig att fy bubblan om det alltid var såhär. Usch. Så skönt att veta att det inte är så. För stunden är det helt okej faktiskt. Ska vila min onda nacke och arm idag. Så mycket jag bara kan. Men jag ska gå på spinningen ikväll. Har bestämt mig för det.
 Ska se hur det går. Rörelse är bra. Punkt slut.
 
Använder min TENS nu, vibrerar i hela axeln, skönt, ont på samma gång.
Jag hoppas den hjälper. Kan inte bli sämre i alla fall.
 
Igår när jag skulle lägga Ellie på kvällen så skulle vi testa en ny variant tänkte vi. Lägga henne trött i sin säng och sitta på en stol bredvid och läsa en saga. Det gick inte alls.
Hon blev lessen. Och givetvis så tog ja upp henne i famnen och hon grät och sa att hon ville sova hos pappa som hon brukar. Men när ja sa att hon måste sova då, då ändrade hon sig och sa att hon ville sova i vår säng. Ja såklart hon får det. Tänkte ju direkt att det kommer aldrig gå. Sagt och gjort lade jag henne bredvid mig i sängen, och hittade till slut en bra ställning, den som bara funkar med axel och arm, rätt upp och ner som en platt fisk med armarna rakt ner. Det är liksom det enda som funkar.
Sen smygkikade jag på henne ett par gånger och kände hur hon la foten på min arm och sen sov!! hon.
Denna lilla människa bara stenslocknade.
Ibland blir man så förvånad.
Låg där och bara kikade på henne och slås av hur underbar hon är.
 
(Alltså, jag måste säga att Amanda och Ellie betyder precis lika mycket för mig, för ibland får jag dåligt samvete att jag skriver mycket om Ellie och inte om Amanda,  och jag gör absolut ingen skillnad på dom men det är lite annorlunda just nu för Amanda hon är stor, hon har haft den där tiden som Ellie har nu. Nu är det på ett annat sätt med Amanda, Ellie är ju där som man behöver va med henne hela tiden och lära henne allt som jag lärt Amanda så att hon ska bli precis så fin och duktig som sin fina storasyster.) 
 
Just att denna lilla människa kan betyda så oerhört mycket. Alltså hon ger oss så mycket glädje, skratt och ja måste bara berätta att vi satt och åt morot häromdagen och då satt hon och gnagde på en bit och plötsligt gapar hon och pekar i munnen och gråter, jag fattade ju att hon bitit sig såklart.
Stackars Ellie säger mellan snyftningarna att "moroten bet mig i munnen" ha ha ha ha alltså hon är så härlig.
Jo tillbaka till att jag känner ju att en så liten människa kan så mycket, hon vet så mycket. Som är otroligt egentligen.,
Hon är inte ens 2 år, pratar fruktansvärt bra för att vara så liten, de bara bubblar i henne, 2ordsmeningar och 3ordsmeningar de är inget längre, nu är det långa meningar, berättelser alltså. Om allt möjligt hon ser och upplever.
De är otroligt för jag menar att hon kommer antagligen inte att minnas något om detta. Hur duktig hon är. Vet inte när man börja minnas egentligen från när man är liten.
Hon är så ofattbart enkel att ha med sig.
Hon har ett riktigt humör när hon vill.  Men hon är väldigt lugn samtidigt. Duktig. Ordentlig. Busig. Sprallig och alldeles underbar!!
 
Puss & kram
Anna <3
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Brännpunkten.

Jag fick kontakt med en sjuksköterska på Facebook för ett tag sedan. Hon har en grupp där som jag gick med i och jag tog kontakt med henne och bad henne om hjälp i en svår sits vi sitter i.
Det resulterade i att hon och jag började chatta över nätet och sedan talades vi även vid i telefon och till slut tog vi med en 3e person.
 
Jag berättade för henne om vår sits och hur jobbigt det många gånger är och har varit och kommer bli. Hur de påverkar vårt humör mot alla inblandade och även mot varann, negativt.
 
Så hon berättade att hon gärna vill hjälpa oss.
Vi har och har haft kontakt md sjukvård mm i detta men aldrig känt att det har funkat till 100 %. Aldrig känt att vi har blivit tagna på allvar som de problem det faktiskt varit och är.
Med denna människan kände jag direkt att hon vill hjälpa oss! Hon vill på riktigt verkligen hjälpa oss i detta.
Det känns fortfarande väldigt konstigt (på ett bra sätt såklart) att hon ville göra det. En helt för oss främmande människa som erbjuder sig att hjälpa oss i den sitsen vi sitter där allt faktiskt kändes rätt hopplöst ett tag. Hon har aldrig sagt ett ljud om pengar eller något bara erbjudit sin hjälp och sitt stöd.
Och om ni visste vilken fin människa hon är?! hon bryr sig verkligen om dessa barn som det handlar om. Hon brinner för detta. Hon är som en ängel som kommer när man verkligen behöver henne.
Vi har en egen liten grupp på Fb där vi peppar varann och sedan har hon och A kontakt själva och jag och Anette, som hon heter egen kontakt.
Hon är ett så stort stöd och hjälp och en sån fin människa och jag märker och hör när vi chattar, messar och skypar att hon är på riktigt. Annars har jag faktiskt undrat ibland!
Att de finns människor, som helt utan att känna varann bara är beredd med så mycket tid och energi hjälpa andra som har kört fast.
 
Jo vi har skypat flertalet gånger där vi går igenom veckan som gått, vad som hänt, vad som var bra och dåligt och hur de kändes, vad vi kan göra bättre och vad vi lärt oss.
Får hjälp, pepp, tips och prata med någon som faktiskt förstår. Och som genuint vill och orkar hjälpa.
Det betyder så otroligt mycket Både för mig och för A.
 
De är ett program, snabba programmet kallas det. Där har man regler som man följer till punkt och pricka och de är inte svårt om man vill. Men man måste vekligen vilja annars går det inte.
Man har ett schema för träning, vikt mm och man ser vad och hur man kan äta.
Jag går inte in mer på det men det är bra. Riktigt bra. Det funkar.
Men släpper man på kontrollen så går de sakta tillbaka och de vill vi inte så mitt nya mantra och motto är:
 " Snäll men hård"
 
Jag kan inte annat än säga att det är det bästa vi gjort och jag har massor med motivation, A också, vi kämpar på tillsammans. Och i har någon som vill på riktigt hjälpa oss. Som bryr sig om oss och A.
 
Denna människan är förtjänt av alla stjärnor i världen. Hon är en sån man kallar eldsjäl. Brinner för detta hon startat. Brinner för att hjälpa barn och ungdomar.
 
 
 
Puss och kram
Anna <3
 
 

Jag måste.

Oavsett vad jag vill och tycker så är det nog dags att lyssna på kroppen för en gångs skull.
Jag tror att träning är bra i alla former om man  tycker att det hjälper och man kan utföra det.  
Men om man får ondare så ska man ligga lågt med det oxå och vila. 
Jag måste nog inse att inte ens spinning är bra i min situation. Denna natten har långt ifrån varit bra med god sömn. Det har Snarare innehållit värk, smärta och funderingar på detta. Jag har kommit fram till, med hjälp av den bäste att jag nog verkligen måste låta kroppen  vila. Måste slappna av.
 
 
 
 
 
 
Såhär ser det nog ut någonstanns bortibak. 
De känns som att hur man än väljer att göra så är man aldrig garanterad att de inte kommer tillbaka.
Jag har ju flera gånger blivit frågad om operation,  men aldrig frågat om de är som jag tror. Jag tror ju att eftersom det finns ja 6, 7 kotor i nacken eller hur må ga de nu är, så tänker jag att om jag nu opererar kota 5 så blir den bra. Men alla de andra då? Garanterar 1 operation att de blir bra o inte kommer tillbaka mellan någon annan kota senare? Om de gör de är valet inte svårt men tyvärr tror jag inte det. Måste kollas upp noga.
och de bästa är ju att de läker av sig självt men de tar ju en stund kan man säga, givetvis behöver de inte göra ont för ja har haft de 1 gång utan att de gjorde ont alls. Ren tur.
Men nu är de nog 4e gången tror jag och de tar alltid mellan 1 och 3 månader innan de är helt bra. De är ganska lång tid och jag hoppas alltid att man slipper ha ont så lång tid. De är nästan ohållbart. 
 
Håller mina tummar för att de snart är utläkt.
Önskar er alla en trevlig dag. 
 
Puss& kram 
Anna ♡ 
 
 

Brännpunkten.

Jag har länge tänkt på att skriva lite om detta. Brännpunkten.
De är en fantastisk grej som jag är så glad att vi håller på med.
Måste bara tala med ber.rd personer att de är okej att skriva om det här och att jag inte nämner några namn direkt.
De är jobbigt och känsligt som de är och man vill inte känna sig utpekad.

Återkommer om detta.
ska bli jättekul att skriva om.
De är stort och de kommer bli stort.

Puss & kram
Anna ♡

Glasögon

Igår var vi i vara för att kika på om Amanda behöver glasögon. Det behöver hon men eftersom hon har en skelning som kommer när hon är trött så skickade dom oss till Lidköping först. De är bra för de ska bli rätt gjort. 
Men åh ja har länge funderat på nya brills  men inte tagit mig tid att prova. Inte hunnit heller.
Provade lite igår och de finns mycket snyggt alltså.  Först ska Amanda få sina och sen ska jag köpa mig ett par nya jag med. 
Idag ska vi se om vi kan ta en liten cykeltur, ska möta Amanda när hon kommer hem från sjukgymnasten. 
Igår var vi på spinning oxå, så himla skönt  men de gör ont. Inte i benen men vissa gånger när ja står så gör de ont, gör de jag kan ch som sagt benen är de inget fel på. Men ja märker oxå att man använder mer muskler än man tror när man tränar.  Alltså man kan träna en muskelgrupp, tror man, men man får allt med lite på andra muskelgrupp oxå. De märker jag nu när jag har ont. Men så fort de gör ont så slutar jag. Inga skivstänger eller tryck på rygg eller axlar för min del.
Allt det här tror jag, tills motsatsen bevisas, är en blandning  av diskbråck och väldigt mycket stress och spänning i jobbet. Aldrig någonsin har jag kännt mig så stressad på jobbet som jag gör nu. Har inte ens jobbat ett helt år och känner Att de är ohållbart. Aldrig någonsin förut kännt att de är så stressigt och mycket heller så jag har blivit lessen, gråtit.  Det har hänt flera gånger de senaste.
Jag är mycket bättre på att inte ta med mig jobbet hem nu än ja förr varit. De är skönt.  Väldigt skönt. Men nu är de en annan stress. 
Jag är mycket besviken och ledsen över hur det blivit. Jag älskade verkligen de jobbet förut.
Så en blandning av stress och diskbråck är nog detta som satt sig i nacken.
De måste bort bara. Vill inte ha de så, depå verkar så mycket annat. Mitt redan dåliga humör blir inte bättre, mina barn får ta en del skit och min man råkar alltid i vägen för mig tyvärr. 
Igår vilade jag mig, tror de va 3 ggr (min underbara dottertar såbra hand om sin syster) och de va verkligen skönt slappnade av lite, men sen va de upp igen och då kommer de direkt.
De muskelavslappnande ja fick vet jag inte så mycket om än, igår kändes de inte bra, blev nästan ondare på kvällen efter en  sån. Ska se hur de verkar idag,  annars tar ja de inte. Och dom andra, ja jag säger i get bara önskar att någon tablett kunde ta borde o da så ja kan jobba som vanligt.
 
Puss & kram 
Anna ♡ 
 
 
 
 

RSS 2.0