Fredag! igen..

Publicerat i: Lastbilar
Vart tar veckorna vägen egentligen?  Snart är första advent här, julen nalkas och den bästa årstiden på hela året om man frågar mig.
Jag är rustad för en vinter känner jag. Skor har jag, vantar och mössor, men kom på igår att jag vill nog ha en sån bra jacka som med varsel på. Har ju en gul varselfleece nu men den är alldeles för tunn för kommande väder. Kallt som satan var det igår och då var det ju inte ens under nollan. Brr. ..
Och jag vill inte ha en väst, nä så imorgon när vi åker till Göteborg ska jag kolla och ev köpa en jacka. 
 
Ellie har sovit lite bättre de senaste dagarna faktiskt, skönt, sen är det ju mysigt hur trött jag än är när hon ligger nära mig. Och jag har ätit frukost i lugn och ro nu medan hon sovit och ligger och pratar i sin säng.
 Amanda är i skolan och kommer hem tidigt idag,  sen ska hon på brandkårsdisco ikväll,  dom ska få veta vad man gör om det börjar brinna på såna tillställningar. Bra tycker jag.
 
Läser ju min bok oxå som kom häromdagen, Ann Fernholm,  "det sötaste vi har". Ja den är bra, har bara börjat men  skulle vilja läsa hela boken nu, nu nu!
Den och boken innan "ett sötare blod" är ju så intressanta. Skrev ett inlägg på instagram och Facebook igår om just detta. Hur jag tycker. Egentligen borde man inte göra så det har jag lärt mig för det sticker alltid i andras ögon, och någon MÅSTE alltid kommentera vad man skriver. Och visst får man det, jag bryr mig inte längre om det, för det är inte därför jag skriver. Skriver för att jag vill det, så tycker jag och jag blir mer o mer .förvånad över att folk inte fattar vart vi är på väg.
 Det är jävligt otäckt tycker jag. Men samtidigt tror jag och är övertygad om att vi mer och mer fattar hur detta påverkar oss, vi blir ju mer o mer  medvetna om detta. Tycker det är jättebra att vi blir påminda om det hela tiden,  önskar bara det vara mer!
Jag är vuxen och har jättesvårt att ibland ha kontroll på detta, är uppvuxen med att ta till sött precis när som helst och speciellt för att göra oss glada. När vi egentligen bara blir ledsna och mår dåligt av det.
Jag vet vad socker har gjort med mig och jag har kämpat med min Vikt och självkänsla hela mitt liv och detta ska inte mina barn behöva göra. Kan jag hjälpa dom i det så ska jag göra det.
Sorgligt ordet.
Jag tänker inte släppa detta. 
 
Men nu kallar mitt barn på mig. 
Puss och kram 
Anna♡
 
Visa fler inlägg