Jag jobbade ju förra söndagen trots att jag var ledig. Det gjorde inget för de funkade bra men istället så tar jag ledigt denna lördagen och då blir jag långledig ända tills på tisdag. Känns jättebra.
Min lilla hönapöna sitter och leker här bredvid mig, kryper upp i knät emellanåt för att gosa en stund.
Väldigt mysigt när hon gör det, närhetssökande liksom otroligt mysigt. Hon gör de på dagis oxå nu, först så lekte hon ju mycket och nu vill hon gärna söka närhet och kanske trygghet hos fröknarna.
Läste lite på en sida, sockerchocken.se och såg detta. De är spännande hur man säger att nyckelhålsmärkta produkter skulle va bättre än andra ur socker synpunkt. Mindre fett och mer tillsatt socker. Hur skulle de vara bättre tänker jag?
Så idiotiskt.
Livsmedelsverket ger jag inte mycket för. Dom kör ju bara på samma kostråd som alltid trots att många nu Förstår att något är fel. Vi ändras ju, då måste man se över kostråden oxå. Läste Igår på Facebook om en 3 åring som vägde 35 kilo och om hon hade utvecklat typ diabetes eller var på god väg kommer ja Inte ihåg men de är ju fruktansvärt. Ni kan ju själva gå in och läsa HUR hon åt mm.
Jag blir lessen när man läser om människor som själva inte har en bra relation till mat och kost. Men som sorgligt nog inte verkar vilja eller orkar bry sig om att göra något åt att inte överföra dessa vanor till sitt eller sina barn.
Om man vet de så anser jag att man kan försöka. Vi har ju ansvar för våra barn. Kan ta mig själv som exempel, Jag har ingen bra relation till mat, har alltid dragits med övervikt och bantat stora delar av mitt liv. Upp o ner upp ner... Nu på "äldre,vuxnare" dagar så läser jag och intresserar mig otroligt mycket för detta och skulle aldrig någonsin medvetet överföra mina dåliga kostvanor till mina barn.
Jag kommer däremot nog aldrig komma över de faktum att jag lite grann "förstört" ett av dom. Kä ns som det är mitt fel att det är som det är. Jag visste inte bättre då för 11,12 år sen. Ingen Pratade om detta då. Man pratade inte och de var inte samma fokus då som nu. Jag var inte ett dugg intresserad av mat och kropp och allt detta då. Man gjorde bara som man blev tillsagd, och som dom som man såg upp till gjorde.
Det grämer mig väldigt mycket för att det resulterar nu istället i mycket bråk, gnäll, diskussioner, tjat och massa jobbiga saker. Alla sa att hon växer snart på längden. Hon växer ifrån det. De ändrar sig när hon blir större. Mm..
Alla råd, ändrades hela tiden ju äldre hon blev..
Jag gör allt jag kanför att stoppa det nu, men de är jättesvårt. För ofta blir man motarbetad på något konstigt sätt. Som att andra inte ser och inte vill se problemet. Jag tror inte de är de man gör och äter någon enstaka gång som förstör utan de man äter och de man gör dagligen. Förstår ni hur ja menar? Men ofta känns de som att de vi gör hemma blir förstört av de som händer överallt annars. De hjälper ju knappast hur mycket vi än gör hemma då om de ska fuskas i skolan, hos kompisar, hos pappa och hos alla andra.
Nä de är tufft kan man lugnt säga. Kan bara fortsätta att göra mitt bästa.
Puss och kram
Anna ♡