God kväll. 

Svalkar min onda hals med lite keso, rackarns det blir nog en ond natt till. 

Idag har jag gått en riktigt  lång go powerwalk. Blev nästan 1 mil. Skönt som tusan. Alt blir mycket enklare oxå  är vädret är så bra som det varit. Har även fått gå till gymmet ikväll, i hela nästan 2 timmar. Så jäkla underbart. Körde verkligen igenom nästan hela kroppen. 

Känner mig stark. Jo då, den känslan är skön. Och känslan att vara på gymmet och känna sig helt bekväm, för det gör jag verkligen. I början kände jag mig ganska liten bland de stora killarna,  lite förvirrad, lite vilsen och så där gött snurrig.

Nu Känner jag mig som tjejen bland de stora killarna, men för att va ärlig så va de inga stora killar där idag, bara dom små. Men annars känner jag mig helt hemma liksom, fortfarande lika snurrig, förvirrad men dock inte så vilsen bland sakerna längre. 

Jag tar plats. Tar den plats jag behöver för det kan jag lika väl som alla andra. Självförtroendet är bra. Självkänslan kan vi nog jobba på.

Och den där spegeln dom har där... alltså hur snygger är ja inte! Jag måste skaffa en sån till hemma. 😂 

Nu har jag lite motivation igen. Det blir bra det här. Riktigt bra. Kan andra så kan jag.

Kämpa för fan bara!

Sen fick jag det där samtalet jag väntat på. Från doktorn. 

Röntgen svaret säger att min rygg har drabbats av artros, spondylos. 

Reumatisk åkomma. Kommer med åldern, inget konstigt men rörelse är bra.

Träna är bra. Sjukgymnast är bra. 

Så ingen extra tyngd på ryggen, alltså ben, knäböj som jag älskar med stång 25 kg plus 20 till på varje sida på axlar är inte bra!

Tänk om jag inte tagit tag i detta o bara fortsatt, för den övningen är den jag älskar mest med ben, hade ju ökat o ökat och vad hade hänt ryggen då...

Så BIG  no no.  och inte en annan ryggmaskin,  vad den nu kallas... annars bara rak hållning i rygg och ben pressen istället så funkar det fint.

Skönt att det inte var värre än så. Det går ju att uthärda. 

Så nu går vi mot onsdag och en dag med promenad och shopping på schemat. 

 

Mitt lilla hjärta hittar på nya saker varje dag, det är så kul. Hon kryper inte än, men det är snudd alltså, hon ställer sig annars upp med raka armar och ben ser jättekul ut. Och hoppar fram liksom jämfota i ett krypsteg.  Äsch går Inte att förklara.

Roliga miner gör hon på löpande band, tjoar och är envis å det grövsta. 

Och de senaste nu är att hon ställer sig upp mot allt, med lite hjälp, vinglar värre än en alkis men upp ska hon. Och gå gå gå gå, runt runt. 

Lilla hönan min, vart tar tiden vägen.  De går för fort. Sakta ner....

Varenda dag som går kommer aldrig igen, det är lite sorgligt men vi måste ändå se framåt. 

Snart blir min stora tjej 12 år. Nä fy... kan inte fatta att hon varit precis så liten som Ellie,  12 år redan.. älskade barn. Älskade barn.

 

Puss och god natt

Anna ♡