Ja så kom funderingen om det här med dagis, mat och att jag vill att mina barn (och jag själv oxå för den delen) ska äta bra mat.

Jag ser ju gärna att Ellie äter hemlagad mat utan massa konstigheter i och vill undvika fika, glass och allt det där så långt som det går,  Givetvis utan att gå till överdrift. Ju äldre Ellie blir desto mer kommer det hjälpa oss vuxna att skärpa oss oxå. För det vet vi ju att det inte är speciellt lätt alla gånger. Och även JAG fuskar och struntar i LCHF emellanåt. (Otaliga gånger kommer glassen fram när barnen sover på kvällen, känns ju inte bra, men att skriva och säga de får mig att tänka till, känna mig lite som en hycklare och därmed oxå bättra mig!.) Oavsett vad andra tror eller har för uppfattning om mig så är det ju så att solen oxå har sina fläckar! 😃jag är männniska. 

 

Jag hoppas, tror och önskar att det inte borde bli ett problem, de här med att undvika socker och en himla massa onödiga kolhydrater. För Varför skulle det bli det?  Jo för om vuxna påpekar det blir det ett problem. Annars tror jag inte det behöver bli det.  Vi skapar ju allt detta onödiga själva. Vem har skapat Fredsgsmys. ... lördagsgodis. ... mitt i veckan fika, fika lite då och lite då..  jo vi vuxna och våra föräldrar innan oss.  Vi kan inte längre hantera allt det lättåtkomliga sockret, (de är ju faktsikt så att sockret är väldigt billigt oxå om man jämför med riktig mat, kanske oxå är en anledning till den storkonsumtion vi har, ) och stå emot det. Varför kan vi inte försöka skapa något  bra och hälsosamt till våra barn? Dom är ju dom lättaste att påverka, påverka på ett bra sätt. Varför ska  vi lära dom det som vi vet Inte är bra och överföra våra dåliga vanor till dom? Överföra vårt dåliga samvete över allskit vi äter. 

Det vill iallafall inte jag.

 

Våra barn är dom lättaste att påverka, jag tycker t ex att Det är mycket enklare att påverka min lilla dotters matvanor än vad det är med min stora dotter.  ( jag försöker så gott det går, förklarar ofta varför o sv men hon är så pass stor att det inte är lika lätt) Ellie, hon vet inte om detta med socker och hur det påverkar oss, hon vet inte om något annat än det vi serverar  henne. Skulle verkligen aldrig ge henne något sött. Dom små vet ännu inte om allt onyttigt som finns och att det är det som gör oss sjuka och får oss att må dåligt. 

Genom att  försöka vara en bra förebild  för våra barn så tror jag oxå vi blir mer och mer medvetna om vad vi själva stoppar i oss och vi blir nog automatiskt bättre på att sköta vår egna relation med mat och socker.

 

DET JAG SKRIVER HÄR ÄR DET JAG TYCKER OCH ANSER ÄR RÄTT FÖR OSS, FÖR MIG.  HUR  ANDRA SEN GÖR DET ÄR MINDRE VIKTIGT,  INGA PEKPINNAR ÅT NÅGON UTAN  BARA MIN ÅSIKT.  DET ÄR FÖR ATT JAG MER OCH MER FUNDERAR  ÖVER  DET. OCH FÖR ATT DET MER OCH MER KOMMER UPP TANKAR OMKRING DET. JAG TYCKER DET ÄR VIKTIGT. VÄLDIGT VIKTIGT.  SAMTIDIGT STICKER JAG INTE UNDER STOL MED ATT JAG OXÅ FUSKAR OCH GÖR AVTRAMP. MEN DET ÄR MITT VAL.  JAG ÄR VUXEN OCH FÅR SJÄLV TA KONSEKVENSERNA AV DET.  DET KAN INTE BARN GÖRA.

 

KOM IHÅG.. BARN GÖR INTE SOM VI SÄGER, DOM GÖR SOM VI GÖR. 

 

Visste du att det finns 56  olika namn på socker. 

T ex fruktos, fruktjuice, sackaros, glukosssirap,  maltsirap, maltos, maltodextrin, melass, druvsocker, majsstärkelse,  aspartam och massa fler...lägg sedan till de som finns naturligt i en del livsmedel och oxå de som omvandlas till socker I kroppen som pasta, ris, potatis och bröd.

 

Visste du att  cancerceller älskar socker?  Det är ganska otäckt.

 

" ur boken:  förr i tiden behövde människan kämpa för att få en belöning. Idag är vi betydligt mer bortskämda och kan tämligen lätt belöna oss själva och våra barn genom att bara öppna skafferidörren (här läste jag fel, trodde det stod skafferidöden 😂och i sanningens namn...)oavsett om vi fått kämpa hårt och gjort av med mycket energi eller inte. Socker har kommit att bli det enklaste sättet att belöna, mysa och för den delen oxå muta våra barn med idag. Tyvärr har sockret oxå blivit ett sätt för oss vuxna att visa kärlek på eller kompensera ett dåligt samvete med." 

 

Hoppas att "vårt" dagis har noll tolerans mot SOCKER och att vi som föräldrar själva kan välja när VI vill fika med våra barn, istället för att dom gör de på dagis. 

Så Tycker jag det borde vara överallt iofs men de tror jag sällan förekommer. 

De är ett laddat ämne och något som inte gärna tas upp. För det är svårt, svårt att veta hur man ska hantera det.

Jag tycker det blir svårt många gånger i vardagen  eftersom både jag och min familj (och många med oss) borde vara ifrån socker så mycket som möjligt.  (Socker borde vara dyrt och sällsynt, användas så som de gjorde innan de blev fri tillgång och innan vi tappade kontrollen totalt). Det kan  ju oxå bli så att det blir svårt att umgås med andra p ga detta. Tycker inte alltid de är så roligt faktiskt.  Vilken tur att jag helst är hemma då. 😆

De är så lätt att tänka och känna att allt blir så besvärligt och jobbigt om man ska försöka att avstå allt socker.  Det kan göra mig så förbannad. Många kanske vill och även har försökt, men många gånger ÄR DET JÄTTESVÅRT. (För mig är det jättesvårt. Men jag vill verkligen försöka. Jag har någolunda kontroll iaf), Fast det borde vara tvärtom. Varför ska man behöva LETA efter det som är nyttigt medans de sockriga och i längden livsfarliga finns mitt framför näsan,  hela tiden?

Folk tjänar pengar på att vi blir feta som grisar och skapar oss ett sjukt beteende,  ett beroende som de faktiskt är. Så är det.  Tjänar läkemedelsföretag oxå pengar på att vi blir sjuka och måste äta mediciner...?  Värre tror jag det kommer det bli.

Och vi orkar inte göra nåt åt det. För Vart skulle man börja? Hur ska man börja? Vad ska man göra? 

 

Vem går in på en bensinstation i farten som det ofta blir, och letar efter det nyttiga alternativet?

inte många gissar jag. Och gör man det så blir man besviken, för hur mycket finns det att välja på.. typ inget. och som sagt du får LETA, och det är ju inte konstigt att man då tappar viljan, lusten, motivationen och istället..... går därifrån med en cola, en korv i bröd, en baguette med röra i och en godis stång eller en godispåse.

I bästa fall. Jag vet. Precis. Hur det är. 

 

Varför är allt så snedvridet? Varför ska de vara så svårt att vilja leva lite bättre,  må bättre. 

Varför måste man kämpa så för de som ÄR bra?

Kan bli så arg på sånt.

Man blir ofta  motarbetad och ifrågasatt om man vill försöka vara nyttig. Varför då undrar jag? för att man inser att man faktiskt mår bättre av det, de är så sjukt. Folk vet nog inte bättre eller så har man blivit så lat att man inte orkar bry sig..

Varför ska man behöva försvara sig?  Försvara sitt val att åtminstone försöka leva lite sundare ? Försvara och behöva förklara varför man vill att barnen ska äta bra och nyttigare än man själv gör och har gjort? 

Den som äter massa Skit jämnt och ständigt blir aldrig ifrågasatt på samma sätt.  Varför inte då? Vem bryr sig om det?

För Vem ifrågasätter man gärna på kalaset? Ifrågasätter du den förälder som ger sitt barn, eller själv äter tårta, glass, godis, kakor....

Nä det tror jag aldrig hänt.. men däremot den som avböjer eller säger vänligt att jag avstår? Och dessutom handlar det då om att man väljer bort det åt sitt barn, då jäklar!  Den människan vill man gärna prata med.  Samtalsämnet är igång direkt om och med den som väljer bort det söta. 

 

Eller kan det rent av vara nyfikenhet för att man uppriktigt är intresserad av anledningen och kanske till och med funderat över det själv, att avstå.... ja de finns säkert dom som är nyfikna men dom är nog lätträknade. De flesta är nog såna som bara vill komma åt att de inte Alls skulle vara något bra eller hälsosamt med att utesluta socker och en massa kolhydrater.  Såna som är för lata för att ens orka sätta sig Ini hur det verkligen ser ut.

 

Så hur blir det på dagis?

Jag har redan pratat med personalen om mina tankar kring detta,  och kommer fortsätta diskutera det med dom. Jag vill att dom gör som jag vill och anser är rätt för mitt barn. Men dom verkar vara mycket tillmötesgående och jag tror ju ändå Att dom i största möjliga mån vill göra som föräldrarna tycker är bäst. (Jag skulle kunna tänka mig att byta dagis om jag anser att detta inte håller måttet eller går mot min vilja vad gäller Ellie ) Samtidigt vill man ju Inte bli en "painintheass" morsa. Fast å andra sidan så ska Ellie tillbringa så pass mycket tid där att jag vill att hon ska ha de bra på alla plan, och om Jag då blir "den där morsan" ja....so what! Då är de så. Men de är inget jag strävar efter.

Samtidigt är jag Inte den som gärna ställer de där frågorna som ingen annan gör, som anses som opassande, och jag gillar inte konflikter och  håller mig gärna i bakgrunden. 

Men vad gäller detta så tycker jag det är så pass viktigt.

Att jag är beredd att tumma på mig själv. 

Detta är viktigt för mig, har i hela mitt liv levt med övervikt. Både för min egen del och har det nära inpå i familjen idag. Vet hur svårt de är många gånger och jag vet vad socker och massa kolhydrater gör med en människa. Och har själv ofta haft ett icke sunt förhållande till mat överlag. (Vilket jag försöker ändra på)  Jag är inte på nåt sätt normalviktig, (nä  jag är SKITVIKTIG.  😆) men de är inte jättelätt att brottas med detta som blir ett problem, om man inte vill själv. Och när ingen annan inser problemet, eller tycks bry sig om det då blir det som att simma motströms, de är jättejobbigt, det går men de är tufft. Och inte undra på att man tappar motivation, lust och vilja.

 

Ellie ska ALDRIG bli särbehandlad,  aldrig någonsin. (Men det kommer antagligen oxå att betyda att jag kommer få vika mig, till viss grad när det gäller socker mm. Tills fler och fler förstår vilket problem det är och kommer bli om vi snart inte vaknar upp.. Och tids nog kommer den dagen då hon kanske vill smaka  på det och det ska hon få, men jag ska kämpa för att hon ska få en sund inställning det och till mat , inte bli förbjuden, förbud leder inte till något bra. För jag hoppas att hon kommer tacka nej till erbjudandet många gånger, självmant och förhoppningsvis inse att det inte är så gott. Inte tycka att det är gott.  Helt enkelt välja bort det. Och  oavsett om hon gör eller inte är det väldigt enkelt att begränsa. Man kan lära sig att socker,  det är Något man äter enstaka gånger, vid festliga tillfällen. Och jag kommer nog alltid att begränsa det i den mån jag kan för att begränsa något är inte farligt.)   Hon ska inte känna sig annorlunda än andra barn bara för att vi väljer att hon ska få bra nyttig mat och mellanmål mm. (Tycker i ärlighetens namn att det är lite tråkigt och synd om barn som får en massa tillsatt socker i allt möjligt  och att man som förälder inte ens verkar vilja försöka, jag blir jättelessen för det barnets skull) det gäller att vara förberedd, ha tänkt ut en plan och ha med sig mycket eget gott. Man kan med planering och lite fantasi göra jättemycket gott utan allt socker och massa massa kolhydrater. Alternativ finns alltid.

Det ser jag inte som ett problem, Snarare när andra ska ifrågasätta (jag skulle aldrig fråga en annan förälder varför den ger sitt barn massa, som jag anser skitmat, antagligen så förstår ju inte den vuxne personen bättre) Varför och inför oss, de klart att hon då, tids nog kommer undra vad det är vi inte äter. Eller snarare vad det är hon INTE får äta..Och det är då det blir ett problem.  Så därför försöker vi leva någolunda sunt vi med.. då blir det inte så svårt.  Så snälla TÄNK PÅ DET NÄR DU UNDRAR VARFÖR. 

 

Tyvärr är det jag som väljer bort skiten som blir den konstiga och ifrågasatt fast det borde vara tvärtom,  och den som gärna ger sina barn socker, glass, kakor, bullar och saft, i tid och otid,  det är dom som aldrig blir ifrågasatta för det anses som det normala. Jag undrar en enkel sak..vad är det som är så hemskt och fruktansvärt med att INTE ha smakat på en kanelbulle?

Glass och jordgubbar?

Inte fått lördagsgodis, chips, ostbågar mm?

Varför reagerar vi med att det är så himla synd om den människan/barnet? Är det verkligen så?  Det är ju vårat eget påhitt, tillsammans med de sockersuget som blir som gör att det känns fruktansvärt att inte ha ätit bullen. Eller få en glass eller få chips till lördagskvällen...Jag tycker det är synd om den som har suget och som inte klarar av det, (mig själv bland andra) men det lilla barn som lika gärna kanske nöjer sig med ett alternativ, det är väl ändå inte synd om barnet?  

Vi skapar alla dessa känslor själva, det är inte farligt att gå emot ibland och göra på ett annat sätt.

Det kanske snarare är det vi borde göra lite oftare, gå emot,  sätta ner foten. Ifrågasätta. Undra. Be om alternativ. 

 

Vem är det som inte fattar. ?

 

 Jag tycker oxå att man kan äta allt i lagom mängd, ibland. Ibland...men vad är det då?

Säg mig vad som är lagom... vad är lagom för dig.

Jag förbjuder inget det är inte det jag menar,  (man kan väl äta en bulle om man nu stått och bakat då men hålla det på en normal nivå, hur lätt är det inte att det blir för mycket av det goda?)  Vi klarar sällan av att ha sånt på en normal nivå, då skulle det väl ändå inte se ut som det gör idag..?! förbud leder till onormala förhållanden till mycket men jag tycker att man kan festa till det ibland. 

Men säg mig vad är ibland för dig?

Allt finns ju tillgängligt hela tiden, jämt.. på vardag som på helg. Alla dagar i veckan. Då blir det ju fel. Det är ju inte så det ska vara. Det är ju vi som blir lata,  tjocka, sjuka och dör.

Blir så frustrerad, om det fanns hänglås på den där jävla glasskylen. (För mig med) "Öppnas 2 timmar på lördag. Öppnar åter om 1 vecka "

 

Men då kommer vi till det där stressade samhället.... jo men hallå. ... skyll inte på det.

Man gör prioriteringar, det gör alla. Och har man ett så spikat schema så bör man nog sätta sig ner och fundera ett slag. Vad kan jag, vi göra för att vi ska må bättre? Om det nu är det man vill förstås. Prioritera familjen, prioritera att umgås,  laga mat och ha trevligt, så kommer allt annat på köpet tror jag.

Jag förstår att en del har det tufft, men då får man och kan man prioritera. 

Alltid kan man göra något iallafall.

Det kan alla, om man vill.

Allt går om man bara vill. 

Alltså om man bara vill. ..

Allt går om man bara vill...

 

Jag är övertygad om att man kan få vardagen att funka.

 

Är ledsamt att man ska behöva kämpa för sig själv och för sina barn att välja ett nyttigare alternativ, och att det onyttiga alltid finns där hela tiden. Det borde vara tvärtom. Tappar lusten ibland jag oxå men tänker att jag gör mina barn, åtminstonne det ena, en tjänst. Jag kan bara göra mitt bästa genom att minska på allt detta hemma. Så jag tänker fortsätta förespråka ett nyttigare och bättre alternativ. 

 

Men så är vi så  bekväma av oss oxå, vem vill ta konflikten (inte jag så jag gömmer mig bakom bloggen. 😆) och vem vill vara den konstiga som ifrågasätter detta?

 

Är det synd om våra barn som inte får fika! Hur många gånger har jag fått vika mig när vi träffar andra vuxna och det i tid och otid bjuds på fika och man tittar på mig med lessna ögon.. och den vuxne säger att "men det klart att hon ska få lite fika"..."men lite gör väl inget.." "men det är ju synd om nn att sitta och inte få något".. osv osv.. det ska på något vis alltid bli synd om en när man inte får fika... bla bla bla. Jag bara undrar... varför kan vi inte bara sluta fika hela tiden. Kan vi inte umgås på andra sätt? Om tillfället inte kommer hela tiden blir allt lättare och de blir Inte synd om någon som inte får..

 

Det gör mig lessen, förbannad och hur liten känner jag mig då när en annan vuxen ifrågasätter mig inför mitt barn... vad tänker mitt barn om mig då? Hur uppfattar mitt barn situationen?  Jag tror ju definitivt inte att den andra vuxne föräldern tänker på att jag oxå är en förälder i den situationen och att han faktiskt inte alls borde ifrågasätta vad jag säger. Mitt barn. Mina beslut.

Iallafall inte då.

Är det verkligen synd om barnet i den situationen då barnet inte får fika? Som  jag skrivit, om inte tillfällena kommer hela tiden så blir heller inte tillfällena då det nu skulle vara synd om någon så många. Så Nä det tycker inte jag. (För i ärlighetens namn så borde inte den vuxne föräldern kanske heller äta så mycket sött som denne gör.) Men det blir synd om andra just för att vuxna borde veta bättre, skulle lära sig att inte säga emot andra föräldrar och respektera att de säger nej. I vissa situationer behöver man inte förklara sig just där och då tycker jag. Men då blir det lätt tråkig stämning för att ingen fattar. Sluta ifrågasätt varför och bara acceptera. Mitt barn mina beslut. Det finns alldeles säkert en alldeles utmärkt anledning till varför..

 

Varför Detta belöningssystem då?

Det är så sjukt medfött på någotsätt. Mina föräldrar använde det säkerligen ofta på oss barn.. men jag är fasen beredd att gå emot. Man behöver bryta mönstret tror jag. Sluta förknippa lessen med att bli glad om man får nåt gott. Sluta fika för i bövelen. Gör nåt annat!

 

Är man lessen blir man ofta tröstad med en kaka, glass eller lite fika. Det är tyvärr något vi lärt oss.  Något vi själva skapat, kanske dags att sluta med det. Varför inte trösta med en kram eller lite lek.. köp en leksak.  Läs en bok, Eller en tur till badhuset. Picknick i parken. Har själv gjort precis detta, belönat med fika. Det är väl för att det är så jag växt upp, så man gör, så jag lärt mig. Men jag passar mig noga för att göra det nu. Vi går ju oxå och fikar, vi går på café oxå,  men inte så ofta,  det ska vara ytterst speciella tillfällen.  Och vi väljer, försöker välja bort och fundera ut vad morgondagen har att erbjuda  eller vad vi ska göra till helgen t ex för man måste inte fika 2 dagar i rad. En mycket fin och god vän till mig är anledningen till att jag har en liten notis i Köket till mig själv där det står: "välj det bättre alternativet". Så himla bra sagt. 

Det är inte synd om dom som inte får, snarare tvärtom,  vi gör dom en tjänst, normalt blodsocker, ett jämnare humör en troligtvis bättre relation till  mat i längden. Däremot är det synd om dom som blir matade med skit och blir sockerknarkare tidigt. Stackars människor. Stackars barn. Dom blir som du och jag. Det vill jag undvika.  Där har vi en skillnad. Jag tänker banne mig försöka bli bättre på att ge mina barn, så gott det går, en bättre livsstil, erbjuda sundare val, bättre alternativ. Och få dom att förstå att det inte är oss det är synd om, det är synd om dom som antagligen kommer få problem senare i livet.

 

Jag är helt övertygad om att det är den som oftare väljer bort det sockrade alternativet och alldeles på tok för många kolhydrater  som kommer bli vinnaren i längden. Den som väljer att inte äta massa socker hela hela tiden. Lchf eller inte,  GI eller Viktväktare, atkins, nutrilett, allevo eller allt vad de nu är.. Skit samma,  tror inte det spelar någon roll kanske handlar det inte om det,  men att ge fasen i att äta all sockrad mat jämt skulle vi alla tjäna på.

 

Och sen tror jag att för dom flesta inklusive mig själv så vore, och är LCHF perfekt! Speciellt om man vill och behöver få bukt med sockersuget.  LCHF  är för mig heller ingen bantningskur eller diet utan en livsstil, ett sätt att leva. Du fortsätter ju Antagligen att äta så, inget du gör  för att  sedan sluta. Man kan inte blanda fett  ed socker det blir inte bra. Man äter ren, bra naturlig mat. 

 

Och ja barn kan äta lchf, varför skulle inte dom kunna det? Ren mat,  utan massa Skit.  Naturligt. 

Lchf till  barn? Ja det klart. 

 

SÅ SNÄLLA SLUTA IFRÅGASÄTT DEN SOM SÄGER NEJ TILL SOCKER.

 

Och vi skulle göra våra barn en björntjänst tror jag. Och oss själva oxå för den delen.   Fundera över våra val en smula. Skadar nog inte. Slippa alla dom där måndagarna.... 😉

 

Detta är återigen helt och hållet vad jag tycker, alla får tycka och tänka vad dom vill, det respekterar jag. Och vill ha samma respekt tillbaka.

 

OCH ETT RÅD, (som du absolut kan strunta i) NÄSTA GÅNG DU HANDLAR, FÖR SKOJSSKULL TITTA PÅ INNEHÅLLSFÖRTECKNINGEN, TITTA EFTER VAD DU STOPPAR I DIG. BLI FÖRVÅNAD.  HÖJ PÅ ÖGONBRYNEN ÅT DET DU LÄSER. ANTINGEN KOMMER  DU INTE TRO DINA ÖGON, ELLER SÅ KOMMER DU INTE BRY DIG OM DET. 

 

Läsvärda länkar:

lifezone.se

Kostdoktorn.se

 

Puss & kram 

Anna ♡