Vardagen på Smörkullen brukar se ut som följer..... vakna, äta, gosa, mysa, pipa, gnälla, blöjbyten, promenader och gos och mera mys, och så vidare..

 

ibland hittar vi på något som att hälsa på vänner eller åka o handla.

jo då det är inte svårt att få vardagen att gå kan jag säga. Ibland ledsamt att tiden ändå går så oändligt fort.

 

Blickar ofta tillbaka på allt som varit, och inte minst nu när jag hör på Klara Zimmergrens bok, "längtan bor i mina steg", den handlar ju som bekant om lä'ngtan till barn.

Vet så väl hur hon känner sig, känner igen varje tanke och allt, skillnaden mellan oss är att vi till slut fick vårat lilla hjärta.

Det får inte dom.

Men man överlever ändå, det gör man faktiskt, och det vet jag ju att vi gjort oxå. Det var det som fick mig att acceptera till slut.. tanken att vi överlever ändå.

 

& jag försöker inte att tänka föör mycket på det som varit, dels för att det river upp sår som inte riktigt läkt, jobbiga tankar, men som jag nu kan hantera på ett helt annat sätt.

Det är ändå inte jobbigt så sett, mest för att det satte vårt förhållande och vårt äktenskap på prov många gånger.

 

Försöker säga till Amanda att hon ska lämna det som varit efter sig och blicka framåt, jaha ja det kan vara så att jag behöver lära mig det oxå.

 

Ska snart knyta på mig skorna igen för en promenad, det blev ingen lång förut, fick så ont i magen och så kände jag mig inte på topp bara, och så följde Francis med och det gillar jag inte för jag är rädd att han kommer bort. Så det var bara att vämnda hemåt. 1 km är inget att ens skriva egetnligen för det är ju samma som o gå 100 meter känns det som. Det gör jag på nolltid.

Men Ellie sov i vagnen och faltistk en lång stund även när vi kom tillbaka. Det är inte så vanligt för hon brukar vakna när det slutar röra sig, och oftast då efter mellan 1-1½ timme och det är ju så länge hon sover ungefär.

 

Hon sover inte alls bra på nätterna, korta stunder och nästan alltid hos mig, det är super mysigt givetvis, men jag sover inte jättebra.

Ska bli spännande att åka till bvc på fredag och se vad lilla damen väger och mäter nu.

Funderar på om det är tänder på gång för hon är väldigt gnällig och skriker en del, jobbigt när man inte vet varför.

JKag kan omöjligt gå och bära på henne hela tiden heller, ryggen mår inte alls bra, så mycket däröfr. Vill inte bli liggandes.

 

Brödet piper i ugnen och det lukta rgott.. Det här Lchf som vi kör hela familjen funkar riktigt bra. Det är gott och man känner sig på ett helt annat sätt, mätt liksom, och fantastiskt att suget efter riktigt godis inte alls märks lika tydligt längre, sen är jag sugen emellanåt på annat men aldrig godis. Det blir istället hemgjord glass och nötter som jag kan frossa i ibland.

Vikten på vågen är lite sisådär, saaaaaaakta neråt men jag har ändå lärt mig att det är att mäta som ger finfina reslutat. & det är mycket roligare, det är inga hejdundrande minskningar där heller men det minskar. Det är huvudsaken och jag känner mig så go i kroppen.

Men..... saknar gymmet och all HÅRD träning så förbannat mycket. Blir lkosm inte av hemma.

Men jag fortsätter hoppas....

 

Trevlig onsdag på er

 

Puss & kram

Anna♥