Hemmamys & ont

Hemmamyset fortsätter och Ellie är inte riktigt kry än. Ögonen, näsan, hostan och febern. Usch.


Jag har en för djävlig träningsvärk i rumpa, ben och bröst idag. Fick de redan igår och kände lite att hur ska ja ens kunna gå? Än värre sätta mig på typ tisdag? Slänga mig rätt ner bara kanske.. 😂 Men de är så jäkla skönt ändå, för då vet jag, det är som ett kvitto på att träningen gick som den ska igår. Hatkärlek kan man säga.

Gjorde ett jättebra pass igår, men de märks att jag borde gå oftare för då kanske jag börjar dela upp mina pass i olika muskelgrupper sådär som är bra att göra. Nu kör jag järnet med allt jag bara kan så länge jag kan för att det är så jäkla kul att vara där. & visst det är väl bättre än inget alls.

Imorse gjorde jag lite hemmaträning med mest ben och rumpa. Igen! Och ikväll är det spinning. Hoppas på extraträning innan oxå. Men det är liksom lika bra att passa på när man kan och får.

Inte gjort så mycket annars idag mer än klippt häcken en smula, mest för att ha något att göra ute, gungat lite och matat fåglarna. Sen gick vi in. Som sagt liten är inte på topp.

 
 
Känner mig så nojjig så jag var tvungen att kolla på denna videon oxå.. Gör det ibland så att det ska vara färskt i minnet ifall olyckan är framme. Usch mår dåligt och får ångest bara jag tänker tanken.
 
Mellis är gott.
 
Puss & kram
Anna <3

 

Sjukstuga, julbord & mål i sikte.

Sjukdom härjar på smörkullen igen. Ellie vaknade igår med knappt öppningsbara ögon. Stackaren har det inte lätt. Så Det blir en lugn kväll hemma vid tv:n. Ja det hade det blivit ändå såklart. Om det inte vore för....
Julbordet som jag missar ikväll.

Men men vad skulle jag annars göra än att stanna hemma? Hoppas att mannen fattar vinken och gottgör mig för det hade jag verkligen sett framemot. Men Antagligen fanns det en mening med det oxå.


Mål.

Måste nog akta mig för att skriva och "lova" för mycket. Det kan va lurigt det vet jag. Men samtidigt något jag vill och har för avsikt att genomföra såklart. JAg ger inga löften hej vilt om saker jag inte kan eller har för avsikt att hålla.  Det skulle ju va kul med några mål till nästa jul. Eller 1 räcker alldeles utmärkt så länge det blir av. Alltså något ja kan slipa på under hela nästa 2017. Det vore kul. Måste ha lite att bita i oxå, annars blir livet så trålkigt.

Ja det ska jag fundera på, har funderingar såklart, men de ska kunna bli av oxå.

Men att det innefattar träning och muskler och gym det kan ni vara säkra på!!

En annan sak... I veckan som var nu så pratade vi om mat på dagis. Fröknar och mattanten undrade lite vad jag tyckte om deras nya regler.

Spontant. Skit såklart.

Men de sa ja inte. Förstår att vi haft och har det väldigt bra ändå mot hur det kan se ut. Grejen är att på t ex mellanmål förut så kunde dom hämta lite yoghurt till Ellie eller något annat om de var t ex macka. De kan dom inte längre. Eller snarare får inte!  Det är väldigt olika vad hur och vad hon äter på dagarna men hon får bra mat och varierad och äter som hon ska så jag har aldrig oroat mig för det. Men de andra barnen har ju fattat att det är pålägget som är gott och inte smörgåsen. Vilket jag iofs tycker är fantastiskt bra. Skippa alla smörgåsar och ät det som är gott och bättre istället! Men så kan man ju inte göra. Tycker dom.

Och så har hon fått mannagrynsgröt. JAg har alltid älskat den gröten den är gudomligt god. Men de tyckte inte Ellie. :)

Dom har den 1 gång i veckan så det gäör inget heller. Sen är det havregrysgröt och yoghurt som delar på de andra dagarna. Men hellre skippa mackan som garanterat inte är sockerfri och äta gröten då som iaf inte är något tillsatt socker.

Ja vi får se hur det går. Sockerfritt så länge det bara går! utan att säga så dumma saker som : "du får inte" eller, "det får inte du smaka på"  " det får inte du äta" dummas aker att säga.

Men de tror ja dom vet för det har jag sagt  till dom att inte säga.

Trevlig lördagskväll på er.

 

Puss & kram

Anna <3

 

 

 

 

 

 

 

 

Måndag. Ny vecka. Nya funderingar.

Ja tycks inte göra något annat än fundera. Så känns det iallafall oftast.
Är väldigt bra på att kritisera och dömma och vara lite elak mot mig själv. Det är inte bra såklart, men vet inte hur jag ska komma ifrån det bara.
Gnäller och gnölar på mig själv för att jag tränar så sällan. Och är det inte för sällan då är det för dåligt, för lätt, för kort tid, för klena övningar, för korta pass...... listan kan göras ännu längre.
Det stör mig att det ska vara så besvärligt jämt.
 
Vill så mycket men de finns inte alltid tid och möjlighet att göra det jag vill. De är oftast då jag sjunker ner till botten igen, deppressioner är nog något jag har mycket lätt för att få och svårt att klara mig ur.
 
Men en ska som är återkommande och som jag vet jag måste jobba med är just att jag har alldeles för höga krav på mig själv. Jag kan ju inte träna för att må bra för att sen komma hem och sen stressa ihjäl mig, stå halva kvällen och laga mat för att alla ska bli nöjda och glada och göra allt annat oxå, ta hand om och umgås glad och lycklig med man och barn. Det blir för mycket och då blir jag arg, irriterad, lessen och sur.
 
Men idag gjorde jag något ja inte gjort på länge. Jag tränade hemma! Det var riktigt kul förutom att jag fotade till Ellie rätt i pannan när hon i ett oövervakat sekund gick bakom mig precis i uppåtsvingen i en donkey kickspark. Stakars barn.. hon for i golvet men de gick ju bra. Då vill man bara gråta en skvätt.
Men men vi fortsatte lugnt och fint och fick ihop ett svettigt och bra pass med flera olika övningar.
 
Ska snart på spinning med Amanda, måndagar och torsdagar och lite fredagar är helt klart veckans bästa dagar!
 
Puss & kram
Anna<3
Flätade Amanda hår. Jättefint blev det. <3

Knappt 3 dagar.

Hann det  gå på dagis efter sommarlov innan de nu är dags för sjukdom. Inte förvånad men visst är det tråkigt. Men så är det, tillbaka till massa baciller. Otäck hosta, än ingen förkylning, men de märks och hörs att det är tungt att andas. Lite feber har hon oxå.
Bara de inte blir värre så funkar det nog.
 
Så idag blir det inget jobb, har haft de mycket lugnt och verkligen mjukstartat på nya jobbet.  
Får roa mig med att hålla Ellie på bra humör idag. Blir lite film mitt på dagen, de får man kolla på när man är sjuk. Såna är våra regler. ☺ själv ska jag se om jag får målat fönsterbrädor ett par ggr till sen är dom klara för att sättas på plats. Så slipper jag försöka ha ihjäl fler blommor.
Måla naglarna och dricka kaffe. Kika så de finns ett bra träningspass i lagom längd till efter spinningpassett ikväll. Längtar. 
Fick sån himla träningsvärk eftertisdagen som var riktigt tungt. Ett av mina mål just är att  kunna ta dom vikterna jag kunde på just det passet innan sommaruppehållet. Men Det kommer! 
Bara att nöta på. Så mycket jag kan. 
 
Puss & kram 
Anna ♡ 
 
Är man försiktig får man leka med dessa lastbilar.
 

Ny mjukstart.

Ja då har jag börjat på mitt nya jobb.  Känns riktigt roligt, om än konstigt och väldigt nytt och lite pirrigt.
Mjukstarar denna veckan, köpte kläder igår. Byxor, tröja, jacka, skor och hörselskydd. Fick en kniv med. En grön.Och en egen batteriladdare med uppladdningsbara  batterier till hörselskydden.
 
 Känns ändå väldigt skönt att Slippa jobba helg, behöver inte jobba kväll och behöver inte ha ett ansvar över något på samma sätt längre. Känns fantastiskt.  Men än har jag inte kommit in i det.  Det tar nlg en stund.
Men jag saknar bullen! 
Ska bekanta mig med allt nytt tänkte jag men det är mycket, får jag känslan av. 
Kommer nog In i det med tiden. Framförallt ska det bli roligt. Intressant och lärorikt. 
Ska bli skönt att lägga allt gammalt bakom sig och fortsätta framåt! 
 
Och så känner jag på hur nya träningsupplägget känns. Tanken är måndag, tisdag och torsdag, spinning med efterföljande styrketräning. Dock har jag denna veckan "bara" gjort spinningen än så länge förutom ett litet yttepass häromdagen.  Får se om de funkar praktiskt att ha det så. Hoppas det, annars får jag hitta på något annat upplägg. Behöver komma igång igen, vill verkligen det. Kroppen skriker efter träning.  Sen är inte dygnet mer än 24 timmar och även om jag inte kan sova just precis nu.? kl 02.00 missinassen så är ju tanken den att jag ska göra det. Och med träning och nya intryck och jobb så lär jag nog bli trött. 
 Även om jag jobbar 8-16.00 så ska det ju hämtas från dagis,  lagas mat och hinnas med allt sånt oxå. Samt umgås med familj och varva ner och hemsysslorna försvinner inte.  Så fullt upp, det blir det nog. 
Som sagt högsta prioritering gäller! och i mitt liv så prioriterar jag träning om jag kan, den är så viktig för min mågott känsla.
Så måndagssspinning funkar fint, tisdagssspinning med styrka funka oxå fint så hoppas jag få in den  rutinen nu.
 
Jag och Amanda började prata om flyktingar när vi åkte hem idag. 
Det är så hemskt egentligen. Tänk att komma alldeles ensam, runt amandas ålder kanske något äldre, till ett nytt land utan familjen och vänner. Inte veta vart du kommer, om du får sova tryggt eller ens får mat eller något sånt. Om du någonsin får träffa din familj igen och om dom ens lever.
 Tänker jag på det känns det väldigt hemskt. Tänk hur många som har det så. Tänk om Amanda skulle tvingas iväg alldeles ensam till ett annat land. Utan oss. Varken vi eller hon vet om resten av familjen lever.
 De är så jäkla hemskt.  
På ett annat sätt kan jag nästan  förstå att det blir snett och konstigt hos människor som har det så, ja men att dom begår brott mm. Vad  har dom varit med om i sina liv som satt spår i dom som aldrig försvinner? Jag tror jag kan förstå det på ett sätt. 
Samtidigt som jag tycker att normalt har man väl en spärr av något slag som säger till när man gör fel. Känsla man får i magen liksom. Brukar alltid säga det till Amanda att gör inget som känns konstigt i magen, eller som får dig att tveka. Känns det inte bra helt och hållet så är det inte det och låt då bli.
Så gör jag. 
Men att människor som varit med om hemska saker, och det behöver inte alltid handla om död, i sina liv,  att dom hittar på tokiga saker det kan ja nästan förstå. Fast  ändå inte. Svårt det där. 
Kan nog aldrig riktigt föreställa sig det men det måste vara fruktansvärt. 
Det är så mycket krig och skit i världen. Människor som gör andra illa, så mycket ilska och oro. 
Så mycket hemskt. Det är inte konstigt att det blir som det blir.
 Tänk om vi skulle ta hand om varann istället. Vara snälla och hjälpa varann.
 
Nu  tror jag att sömnen kom till Smörkullen igen. Så god natt på er. 
Ta hand om varann, det är viktigt. 
Man ska nog tänka mer på att behandla andra som man själv vill,  bli behandlad. 
 
Puss & kram 
Anna ♡ 
 
 
 
 
 
 
 

Ny start.

Jaha då var sommarlovet över för detta året. Låter dramatiskt och ledsamt men de är det inte. Även om skolan börjat och semestern snart är slut så kan man fortfarande hitta på saker.
Idag blev det en tur till Lidköping då Amanda behöver glasögon och dessa har vi redan valt ut i Vara, men eftersom hon ibland skelar på ett öga så blir de lite mer avancerad undersökning av ögonen så det blir rätt glasögon. Hon blir väldigt trött i skolan och ögonen får anstränga sig mycket vilket de nya glasögonen ska hjälpa mot. Vi gick därifrån med grönt ljus om att ordna brills. Ska bli kul. 😊😍

Och sedan blev det spinning! Som jag längtat. Åh guud va jobbigt det var! Känns att jag legat på latsidan. Men Nu känns det att det blir ordning igen. Jag hoppas och ska kämpa för att detta blev sista gången och sista sommaren då jag "släpper så mycket" på allt som har med min hälsa att göra. Som gör att de blir lite tungjobbat i början att komma tillbaka. Vill ha en varaktig hälsa och en livsstil som håller året om. Ser ofta på sociala medier att andra släpper på alla hämningar (känns det som) om dom reser bort eller över sommaren eller på andra tillfällen. Sen kommer dom igång och tränar för då ska "fluffet" bort. 

Lite så Som jag gör.

Men när jag funderar över det så känns de inte bra. Eller alltså de känns konstigt. De finns säkert någon mening med det för andra. Dom tränar väl för något annat än jag skulle jag tro.  Men Jag vill sträva efter en hållbar hälsosam livsstil som håller året om. Där jag om jag vill, kan unna mig något ibland om de känns bra. Där jag inte behöver "börja om" ständigt. Jag räknar med att mycket "gratis"träning i jobbet Och även få träna Både på och efter arbetstid om det finns möjlighet.  Det tänker jag ta upp med chefen på lönesamtalet. De tycker jag ska ingå i jobbet! 😆😅🙏🙈

De blev en bra dag iallafall. Och den minsta bönan är  ju för skön. Sjöng om apor förut och gick omkring och sa att hon älskar honom... ja pappa alltså.. sötnöt.  "Ja äkka  honom, ja äkkahonom....." 

imorgon ska jag tvätta bilen och ta lite bilder på huset innan dom hinner måla klart överallt. Så kul att ha före och efter bilder. Baka lite frallor och sen ska jag kolla igenom lifesum appen.  Den har jag skakat liv i igen. 

Puss & kram 

Anna ♡ 

 

B T L

Besviken
Tjock
Lat
 
Är och har alltid varit väldigt bra på att kritisera mig själv och min kropp. Vet inte varför, det är tråkigt men sant. Och inte speciellt smart. Och definitivt inte bra för självkänslan.
Just nu är jag väldigt besviken och lessen över hur jag har kunnat släppa så på allt under så lång tid. Menar mat och godis, glass mm. Vet knappt hur gymmet ser ut längre. :(
Känner mig smått uppgiven och undrar stundvis om jag någonsin kommer tillbaka dit jag var.
Men i samma andetag så vet jag att jag är för envis för att ge upp det. Det får mig att må föör bra för att bara strunta i och sluta med. Kroppen mår alldeles för bra av Träning och hälsa är något bland det viktigaste jag vet och som gör mig mest motiverad.
Men varför har det då blivit såhär?
 
Har inget enkelt svar på det. Önskar jag hade det.
 
Men de är antagligen små grejer som gör att det blivit så, många små saker.
Längtar enormt mycket efter en normal vardag igen.
Samtidigt som det känns tråkigt att semestern snart är slut och vi som familj har inte gjort speciellt mycket tillsammans.
Det har mest varit jobb för Marcus del. Någon dagstur har vi väl gjort men inte mer än så.
(Detta kan tyvärr lätt spåra ur om jag inte tänker mig för känner jag, därför håller jag i mig själv lite när jag skriver)
 
Jag är inte helt tillfreds med allt detta jobbandet, JAG VET att det är VIKTIGT, men de stör mig ändå. Men jag kanske inte är ensam om att ha det så heller, om nu det är till någon tröst. Tänk om Marcus hade haft en hel veckas semester, då vi hade kunnat gjort saker hemma tillsammans, målat och satt upp fönstebrädor t ex, bytt golv i köket, fått iordning på lampgrejen, kört till tippen, måttat för lister,  bara haft 1 vecka på ett helt år då vi gjort sånt här. Kanske åkt någonstanns, ätit alla mål på en dag tillsammans.
Allt här hemma blir bortprioriterat hela tiden pga jobbet. (och nu vet jag att det inom en snar framtid är mitt jobb oxå så kanske tänker jag annorlunda då.  Jag vet mycket väl om att det liksom hänger på att han jobbar så som han gör för att det ska bli som det blir, för att vi ska få pengar..... jag veeeet) men ändå...tänk om...
 
Släpper det nu.
 
Avskyr den jag blivit, tjock, lat, och trist.
Stundtals helt omotiverad till något. Svajigt värre!
Jag vet att det bara är att ta sig i kragen och sluta tjura och gnälla och börja göra!
Men jag kanske behöver få skriva detta för att inse att det är just det jag behöver göra! Och det kanske blir lättare oxå.
 
Oftast när jag skrivit ner mina känslor och tankar så brukar jag se på de på ett helt annat sätt. Det brukar hjälpa mig att komma igång.
Så hoppas jag det blir även denna gång.
Men jag vill inte ha en sån här period mer, då jag släpper på allt, blir en sån otäck jäkla soffpotatis som inte gör något. Det är inte sån jag vill vara!  Blir så lessen på mig själv, besviken, rädd, arg och frustrerad.
Hur ska man kunna motivera andra att göra något när man inte orkar själv?
 
Jag avskyr oxå detta sättet som jag kritiserar mig själv på, varför gör jag det?  jag är knappast ensam om det. Det är inte så att det är någon jättefara, men ändå. Men det är heller inte jättebra och hälsosamt att göra så mot sig själv heller, kritisera och känna sig så dålig.
Jobbig känsla som jag måste jobba på att vända.
Behöver ha ett mål och jag har oxå ett,  men just nu är jag ganska långt därifrån. Får köra på små mål mot det större. Kanske berättar en dag vad det är.
 
Hoppas att det kommer ingå träning i mitt jobb sen. Alltså på riktigt, träning i arbetstiden.
Det är inte så lätt alla gånger att få ihop matlagning, arbete, sk kvalitetstid med barn och man ( om han då är hemma vill säga) och försöka inte stressa ihjäl sig och oroa sig och så få in det man älskar mitt i, träning. Det är lätt att prioritera bort saker som träning då. Tyvärr.
Så ska man ju inte jämföra sig med andra, men jag är bara precis som alla andra och gör ju det oxå ibland såklart.
Då blir man ju lessen alltså.
 
Men det är väl bara att sluta tjura, sluta gnälla, och sträcka på sig. Upp med näsan och fram med bröstet!
 
KÖÖÖÖÖÖRRRR!!!!!!
 
Ellie är förkyld, hostig men lte bättre ändå. Ingen kul natt då hon varit lessen, sovit oroligt och gråtit för halsont. Vaknade kl 09.00 vi måste vända det snart. Hon lägger sig mellan 20.30-21.15 på kvällen och vaknar mellan 08.00-09.00
Jag är ju trött ja med så ja vaknar ju inte tidigare heller.
Nu tittar hon på film, "den gode lille dinousarien" för det får man när man är sjuk. Titta på film på dagen oxå, och inte bara på kvällen innan läggdags.
 
Puss & kram
Anna<3
 
Dammsamlare.
 
 Väldigt liten människa i stor soffa.
 
 Eftersom Ellie är jätterädd för min hemhjälp så har han nästan snart oxå haft 4 veckors semester och det gör ju att jag idag fick ta fram min andra dammsugare och köra själv. Det var tufft! Och det gillades inte heller av Ellie men de var tvunget. En och en annann dammråtta snokade jag allt reda på!
Mycket tankar kring bra och enkel frukost till nya jobbet. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Astma? Förkylning?

Ellie mår skurk. Hostat sig igenom hela natten och även dagen. Jobbigt för både mig och Ellie.

Funderade på astma, förkylningsastma, men det verkar inte vara någon annan som är på samma linje som jag, eller jo på barnmottagningen i Alingsås då. Annars är det enligt vc i Nossebro halsfluss och förkylning. Okej. Ja säger dom det så är det väl så. Tycker bara att det är konstigt. Sån hosta har man inte om allt är som det ska. Och Det tycker inte jag att det är!

Inte första gången hon hostar så ja tror lungorna ska fara ur kroppen på henne och hon ska svimma av andnöd. Men det är väl lika bra att lyssna.

Vätska, Alvedon och vätska, vätska, vätska.. Så sa dom. Marcus tror heller inte på något annat så jag ger mig. Men om jag vaknar av det igen, så som det blir när hon sätter igång och hostar då sätter jag henne i bilen och åker akut. Skiter i om det är En "vanlig förkylning". Jag ska ju inte behöva oroa mig för hur svårläkt en sönderhostad hals är.. eller fundera på om hon tuppar av snart.

Magkänslan säger att det inte bara är en vanlig förkylning eller bara en halsfluss, men vad vet jag. Kanske har fel. Min magkänsla litar jag på iallafall .

Har varit och tagit prov för levaxin idag då jag inte mår topp. Vissen, ibland väldigt lessen och ja lite sådär kan man säga.  Får se på tisdag vad doktorn säger. Har ju laborerat lite själv med dosen då de är krångligt att ta en viss dos 2 dagar i veckan och 5 dagar en annan. I början gick det bra men sen glömde jag bort och då tar ja ju de jag tror det ska vara. Så visst får jag skylla mig själv. 

Kväll nu och kvällsbestyr på ingång. Semestern är skön iallafall. Njuter.

puss & kram 

Anna ♡ 

 

 

 

Stolt mamma på marknad.

Idag har vi varit på marknaden i Nossebro med syster och familj samt mormor Och morfar. 
Jättetrevligt. 
Avslutade marknaden med fika på crossroad café.  
Det brukar vara såna saker jag drar mig för att göra därför att det KAN bli onödiga diskussioner omkring sötsaker. Jag vill att Ellie ska vänta med sött så länge det bara går. Det är en anledning till att jag hellre är hemma där jag kan servera det jag vet är bra och slipper alla eventuella diskussioner och nekande om fika mm.
 
Men åter igen förvånade hon mig,  mitt lilla hjärta. Packade med oss en liten burk med några jordgubbar, en flaska vatten, en liten burk grötpinne och en liten burk med några korvar. Allt för att kunna erbjuda henne sånt jag vet hon vill ha.
Hon har ett jäkla humör den lilla godingen och mitt upp i allt skulle hon gå själv men att släppa ner henne, ganska orädd som hon är, 2 år bland massa människor... nej det vill jag inte. Så då erbjöd jag henne en jordgubbe. Det funkade.
Man kan ju tycka vad man vill om jordgubbar, de är en del kolhydrater däri men de är mer ett bär tycker jag än frukt och  hellre bär än frukt om jag får välja. Hellre jordgubbar än godis, glass, kakor t ex. 
 
När vi fikade så kommer ju den där stunden då jag inte vet om hon vill smaka eller om hon nöjer sig med sitt.
Hon nöjde sig med sin fika.  Jordgubbar,  korv och någon grötpinne. Inga problem. Alla andra åt smörgåsar, kakor,  negerbollar, chokladbollar, bakelser mm. (Säger jag inget om alla gör som dom vill)
Åh vad jag drar en lättnadens Suck.  De är så skönt när de går så lätt, för de kanske inte alltid kommer göra det. Men jag är övertygad om att jag gör henne en stor tjänst genom att inte erbjuda henne de söta när hon inte tycksbry sig. Inte om jag kan undvika det. Och än så länge kan jag det. Oftast Utan problem.
Jag känner mig stolt över att det är så. Stolt över henne. Riktigt stolt. Hon är så duktig. Hon brydde sig inte ett enda dugg om vad dom andra åt. 
 
 
Och jag vet precis varför! Hon har inte det där suget efter sött. Det är jag stolt över att vi har gett henne. Där undviker vi nog många onödiga konflikter, bråk och gnäll. Sen ett humör kan man aldrig göra något åt. Men de är inte av socker abstinens iallafall.
 
Jag tror på Att hela tiden välja det bättre alternativet.  Planera såna här saker. Erbjuda det jag vet hon gillar o vill ha. 
Sen är de svårt borta, en anledning till att jag helst är hemma. Det kan bli en dum situation borta. De ska oftast fikas vilket man inte alls behöver. 
Men de flesta vi känner förstår och försöker ju så gott det går. Det är jag tacksam för och frukt funkar ju alltid. Väldigt mycket bättre än annat sött.
 
Puss & kram 
Anna ♡ 
 
 
 
 

Trådar

Läser trådar på en grupp på Facebook som för det mesta är mycket intressant och man hittar bra recept, tips och råd. 
Men läste en tråd om välling och om någon som undrade varför vissa föräldrar inte vill ge välling och vad anledningen är?
Jag tänkte ge min syn på det hela. 
Jag (läs vi) valde att inte ge välling varken till Amanda eller Ellie. Det var aldrig ens ett alternativ.  Kunde inte komma på en enda bra grej med det. Jag tänker istället att ett bra mål  riktig mat är bättre. Välling ska dom ju någon gång sluta dricka oxå. Ett moment som man ska vänja dom av med.
Tycker de är onödigt helt enkelt, och sen är det ofta mycket onödigt i dom. Längesen ja kikade på ett paket och dess innehåll men en grej som väl är den största anledningen är maltodextrin. 
De skulle  kunna stå socker, men istället så skriver man maltodextrin. Inte så många som reagerar på det. Än.
 
Sen har vi alla e nummer, men dit har jag inte riktigt kommit än, tänker på de ibland såklart, men inte Lika mycket som på socker.  För just e nummer är det många som funderar på och undviker, och de vill ju givetvis jag oxå.  
 
I denna tråden iallafall fick man läsa massa olika "svar" från andra. 
Det fanns dom som inte brydde sig alls.
Och de som menar att de inte finns någon "skit" däri för då skulle vi inte servera våra barn det. Det skulle inte få säljas. Men läs innehållet,  fundera på vad det är och säg sedan om det inte finns lite Skit däri... det gör det...men visst finns de bra saker oxå. De säger jag Inte mot. Men just de reagerade jag på. Men allt socker och sött, som bevisligen är livsfarligt, det kan vi ge våra barn utan att blinka! Vilket korkat synsätt. 
 
Sen vet jag att alla inte hinner göra egen välling eller gröt eller har andra alternativ. (Vilket oxå var svar i tråden) Kanske inte vill, inte orkar, inte kan för alla möjliga orsaker. Jag fattar det. Och säger inget om det mer än Att det skulle inte skada om fler funderade lite. Och i de samhället vi lever idag så är det enkelt och lätt och smidigt och tar ingen tid att köpa allt färdigt. Allt ska va så enkelt och smidigt som möjligt, och visst är det bra.  Jag önskar det fanns riktigt mycket bra alternativ mer tillgängligt som var utan allt socker. Men vi löser  det rätt bra ändå, det är inte svårt om man funderar lite.
 
Jag är långt ifrån bäst på detta eller vill inte framstå att jag alltid skulle göra "rätt", om de nu är någon som tycker det. Det är inte min mening. Och så är det inte. Jag menar inte heller att jag på något sätt skulle Vara bättre än någon annan när det gäller mat  och socker.  Men jag vill bara uppmärksamma detta. Önskar att fler funderade över det. De är lättare för fler att göra skillnad än bara en.
Men..  jag är mycket mer medveten om det, än många andra. Jag läser mycket om det och är väldigt intresserad av det och vill veta vad de finns i olika livsmedel.  Och vad jag ger mina barn. Och mig själv. Det kanske är skillnaden.
 
Jag vet att de inte behöver vara så svårt om man vill. 
Som en underbar människa jag lärt känna sa till mig,
"det tar tid att vända ett helt skepp, det tar tid, men det går.  Det tar bara lite längre tid och man måste jobba lite hårdare"
 
Som med alla nya vanor måste man ta de i små steg, Det funkar inte vet jag av egen erfarenhet att vända allt på en gång. Det håller inte i längden.  Gör en liten förändring och försök hålla den, när de funkar tar man en ny.. till slut så har man fått in en bra rutin, en hållbar rutin. Men man måste vilja och kämpa för inget kommer av sig självt. Det är inte lätt, det är skitsvårt. Men det går. 
 
 
Hoppas att detta kommer fortsätta, "hysterin" som en del säger omkring socker, jag hoppas det. För de är så viktigt. 
 
 Och visst är det bra att stoppa socker i mat.. toppen. Sött och gott och man vill ha mer och hur många är det som ens funderar på vad man köper? Man stoppar ner de som är enkelt och lätt och gott. 
 Vällingen man köper är ju jättegod likaså Gröten du Köper som pulver utan tillsatt socker ...jo tjena!  Såklart är den jättegod.  För de är socker i den, men ingen reagerar för det STÅR inte socker utan något annat som är precis likadant.  (Jag kan räkna upp minst 30 olika namn för socker) Och  som omvandlas till socker i kroppen. 
 
Skulle kunna prata om detta i evigheter, de är så intressant. Men man riskerar Att göra sig ovän med folk. Men det är nog mest för att man vet att man har så svårt att klara sig utan det, man ger de till ostyriga barn för då är dom lugna... en stund. Och för att man tror att allt är så svårt om man skulle vilja dra ner på det. Man vet inte tillräckligt om det.
Många gånger har jag tänkt på varför vi skapar vanor hos barnen som vi sen tycker är så hemskt jobbiga att vänja dom av med?
Och de kan bli jobbigt för dom själva oxå.
 
Och ja jag tänker Jätte ofta att tänk om fler kunde vara som jag. Tänka som jag i vissa lägen. Men de står jag för. Nu är det tyvärr inte så. Och de gör inget. ( och jaaa jag är kass på att hela tiden eftersträva det sockerfria även jag som mamma, erkänner det ifall någon skulle tro något annat. Är lika bra att förtydliga det.)
Jag överlever det. Världen överlever det. Kanske. 
Jag kommer aldrig tycka de är mindre intressant, jag kommer aldrig sluta fundera på det, jag hoppas innerligt att denna "hysterin " fortsätter, (så ser många på det) jag hoppas fler än jag får upp ögonen för att man kanske ska ta och börja fundera lite. Gör inte allt så svårt. För det är verkligen inte så svårt. Det är faktiskt jättekul att planera picknickar mm det finns så mycket smaskigt man kan ha istället för bulle, kaka och saft.
 
 
 
Puss &kram 
Anna ♡ 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Oron.

Fick en känsla häromdagen att Francis var borta. Vet att en katt gärna springer långa vägar och går på upptäcktsfärd mest jämt. Inget jag normalt bryr mig om Men när den där känslan och oron kom på riktigt då var den svår att mota bort. Då var ju de det enda ja kunde tänka på.
Han är Väldigt väldigt tillgiven, jamig och gosig så att han lyckats gå Med någon in i ett skjul eller förråd och blivit instängd är ganska troligt. Nu var det kanske inte så men man funderar ju på allt. Ormbett, räven, påkörd... Hemska tanke. Men vi bor nära en mindre gård där bonden kör ganska friskt med sin traktor och efterföljande olika redskap. Sänker inte nödvändigtvis farten så de klart man blir orolig.
Ja lyckligtvis så är han hemma igen. Min lilla gosegris. 😻

Vi är lite krassliga här hemma oxå. De är Mest jag och Ellie. Ellie har en väldig förkylning och blev helt plötsligt väldigt hes. Lite feber har nog funnits med i bilden oxå, Jag själv har haft halsont, rinnande näsa och lite allmänt dåsig. Blev en lång helg men nu är vi snart på banan igen. Räknar ju ner fram till semester nu oxå. Ska bli skönt med sammanhängande ledighet och kunna hitta på något om Man vill.

Snart börjar verkligheten igen.

Inte så bra.

Ja vi  mår inget vidare här på Smörkullen idag.  Men de ska nog bli bättre. Men för tillfället är det inte alls kul. Snörvlar och febrigt och nackont.  
De är ganska psykiskt jobbigt att ha ont.  Jag är och har alltid varit sån att jag tål  ganska mycket smärta, (trots att jag inte tror det själv) alltså tål att gå och ha ont länge innan jag säger något.  De är för att jag alltid varit så rädd för sjukhus och sprutor och sånt. Men det är Skillnad på att t ex ha ont i fingret i några dagar för att man kanske skurit sig eller så och på att ständigt ha ont i nacke,  rygg eller så.  Då Menar jag ständig ont.  De behövs inte många dagar med sådan ständig värk förrän man vill skrika  till och på alla att det gör ont!!
Jag bara undrar när det ska sluta göra ont. Jag är trött på att tro att de ska försvinna och så gör det inte alls det. Vill bryta av mig armar och nacke ofta. Önskar någon log mig i huvudet med något hårt.
 
3e gången idag som denna lilla sötnosen sover. JA är man sjuk så är man. Då får man sova.
Äter inte ett skit, ingen mat, ingen blåbärssoppa men hon dricker lite ibland. Tur det.
 
Amanda är på bio och jag sitter här. Funderar på att måla naglarna de va typ 1 månad sen sist.
 
Trevlig kväll
*Puss & kram
Anna <3

Liten är inte så stor.

Lillplutt Ellie är sjuk. 
2 minuter efter denna bilden togs så sov hon.
Hade hög feber igår, och natten har ju varit jobbig minst sagt.
Men vi hade en trevlig dag igår hos mamma i alla fall, träffade syster, bror med barn och ja som vanligt hade det mysigt med familjen.
Idag ska vi inte göra mycket, försöka bli friska och bättre. Både jag och Ellie och hoppas att ingen annan i familjen blir sjuk.
Ha en bra söndag
 
Puss & kram
Anna <3
 

Tyyyyst.

Öppnar dörren och det är alldeles tyyyst i huset.  Slår mig att fy bubblan om det alltid var såhär. Usch. Så skönt att veta att det inte är så. För stunden är det helt okej faktiskt. Ska vila min onda nacke och arm idag. Så mycket jag bara kan. Men jag ska gå på spinningen ikväll. Har bestämt mig för det.
 Ska se hur det går. Rörelse är bra. Punkt slut.
 
Använder min TENS nu, vibrerar i hela axeln, skönt, ont på samma gång.
Jag hoppas den hjälper. Kan inte bli sämre i alla fall.
 
Igår när jag skulle lägga Ellie på kvällen så skulle vi testa en ny variant tänkte vi. Lägga henne trött i sin säng och sitta på en stol bredvid och läsa en saga. Det gick inte alls.
Hon blev lessen. Och givetvis så tog ja upp henne i famnen och hon grät och sa att hon ville sova hos pappa som hon brukar. Men när ja sa att hon måste sova då, då ändrade hon sig och sa att hon ville sova i vår säng. Ja såklart hon får det. Tänkte ju direkt att det kommer aldrig gå. Sagt och gjort lade jag henne bredvid mig i sängen, och hittade till slut en bra ställning, den som bara funkar med axel och arm, rätt upp och ner som en platt fisk med armarna rakt ner. Det är liksom det enda som funkar.
Sen smygkikade jag på henne ett par gånger och kände hur hon la foten på min arm och sen sov!! hon.
Denna lilla människa bara stenslocknade.
Ibland blir man så förvånad.
Låg där och bara kikade på henne och slås av hur underbar hon är.
 
(Alltså, jag måste säga att Amanda och Ellie betyder precis lika mycket för mig, för ibland får jag dåligt samvete att jag skriver mycket om Ellie och inte om Amanda,  och jag gör absolut ingen skillnad på dom men det är lite annorlunda just nu för Amanda hon är stor, hon har haft den där tiden som Ellie har nu. Nu är det på ett annat sätt med Amanda, Ellie är ju där som man behöver va med henne hela tiden och lära henne allt som jag lärt Amanda så att hon ska bli precis så fin och duktig som sin fina storasyster.) 
 
Just att denna lilla människa kan betyda så oerhört mycket. Alltså hon ger oss så mycket glädje, skratt och ja måste bara berätta att vi satt och åt morot häromdagen och då satt hon och gnagde på en bit och plötsligt gapar hon och pekar i munnen och gråter, jag fattade ju att hon bitit sig såklart.
Stackars Ellie säger mellan snyftningarna att "moroten bet mig i munnen" ha ha ha ha alltså hon är så härlig.
Jo tillbaka till att jag känner ju att en så liten människa kan så mycket, hon vet så mycket. Som är otroligt egentligen.,
Hon är inte ens 2 år, pratar fruktansvärt bra för att vara så liten, de bara bubblar i henne, 2ordsmeningar och 3ordsmeningar de är inget längre, nu är det långa meningar, berättelser alltså. Om allt möjligt hon ser och upplever.
De är otroligt för jag menar att hon kommer antagligen inte att minnas något om detta. Hur duktig hon är. Vet inte när man börja minnas egentligen från när man är liten.
Hon är så ofattbart enkel att ha med sig.
Hon har ett riktigt humör när hon vill.  Men hon är väldigt lugn samtidigt. Duktig. Ordentlig. Busig. Sprallig och alldeles underbar!!
 
Puss & kram
Anna <3
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Brännpunkten.

Jag fick kontakt med en sjuksköterska på Facebook för ett tag sedan. Hon har en grupp där som jag gick med i och jag tog kontakt med henne och bad henne om hjälp i en svår sits vi sitter i.
Det resulterade i att hon och jag började chatta över nätet och sedan talades vi även vid i telefon och till slut tog vi med en 3e person.
 
Jag berättade för henne om vår sits och hur jobbigt det många gånger är och har varit och kommer bli. Hur de påverkar vårt humör mot alla inblandade och även mot varann, negativt.
 
Så hon berättade att hon gärna vill hjälpa oss.
Vi har och har haft kontakt md sjukvård mm i detta men aldrig känt att det har funkat till 100 %. Aldrig känt att vi har blivit tagna på allvar som de problem det faktiskt varit och är.
Med denna människan kände jag direkt att hon vill hjälpa oss! Hon vill på riktigt verkligen hjälpa oss i detta.
Det känns fortfarande väldigt konstigt (på ett bra sätt såklart) att hon ville göra det. En helt för oss främmande människa som erbjuder sig att hjälpa oss i den sitsen vi sitter där allt faktiskt kändes rätt hopplöst ett tag. Hon har aldrig sagt ett ljud om pengar eller något bara erbjudit sin hjälp och sitt stöd.
Och om ni visste vilken fin människa hon är?! hon bryr sig verkligen om dessa barn som det handlar om. Hon brinner för detta. Hon är som en ängel som kommer när man verkligen behöver henne.
Vi har en egen liten grupp på Fb där vi peppar varann och sedan har hon och A kontakt själva och jag och Anette, som hon heter egen kontakt.
Hon är ett så stort stöd och hjälp och en sån fin människa och jag märker och hör när vi chattar, messar och skypar att hon är på riktigt. Annars har jag faktiskt undrat ibland!
Att de finns människor, som helt utan att känna varann bara är beredd med så mycket tid och energi hjälpa andra som har kört fast.
 
Jo vi har skypat flertalet gånger där vi går igenom veckan som gått, vad som hänt, vad som var bra och dåligt och hur de kändes, vad vi kan göra bättre och vad vi lärt oss.
Får hjälp, pepp, tips och prata med någon som faktiskt förstår. Och som genuint vill och orkar hjälpa.
Det betyder så otroligt mycket Både för mig och för A.
 
De är ett program, snabba programmet kallas det. Där har man regler som man följer till punkt och pricka och de är inte svårt om man vill. Men man måste vekligen vilja annars går det inte.
Man har ett schema för träning, vikt mm och man ser vad och hur man kan äta.
Jag går inte in mer på det men det är bra. Riktigt bra. Det funkar.
Men släpper man på kontrollen så går de sakta tillbaka och de vill vi inte så mitt nya mantra och motto är:
 " Snäll men hård"
 
Jag kan inte annat än säga att det är det bästa vi gjort och jag har massor med motivation, A också, vi kämpar på tillsammans. Och i har någon som vill på riktigt hjälpa oss. Som bryr sig om oss och A.
 
Denna människan är förtjänt av alla stjärnor i världen. Hon är en sån man kallar eldsjäl. Brinner för detta hon startat. Brinner för att hjälpa barn och ungdomar.
 
 
 
Puss och kram
Anna <3
 
 

Spänning, Ont, sorg. Och lite kärlek.

Idag är de lite av allt. 
Spänning inför något som känns mycket läskigt, konstigt, nervöst, kul, jobbigt men som Jag tror,  oavsett utgången, stärker mig i min självkänsla riktigt mycket.
 
Ont... nacken. Alltså de är tillbaka. Diskbråcket. VET inte vilken gång i ordningen... 3e? Eller e 4e.. Apa.
värker hela tiden på höger sida, ner i axeln och ofta ut i armen och handen och ut i alla fingrar denna gången, pirrar, sticker, somnar och bara bråkar. Det gör ont ont ont. 
 
Sorgen... moster Ingrid fyller år idag. 65 år. Hon fick aldrig uppleva sitt första år som pensionär. Då hon säkert  skulle njuta av livet, spela bingo och umgås med sina barn och barnbarn. För precis 1 år sedan, denna dagen,  på sin 64e födelsedag orkade inte hennes kropp kämpa mot den onda sjukdomen cancer mer och hon lämnade sin familj och sina vänner kvar här på jorden.
Jobbigt Att tänka på. Hur skört livet är. Att aldrig ta Något och framförallt inte de för givet. 
Även om hon och morfar och dom vi älskar inte är med oss Här på jorden längre så finns dom för alltid i våra hjärtan. Vi ses en dag allihop.
 
Kärlek.
Ska strax gå in och hämta mitt lilla minsta troll som ligger och sover bredvid sin söta syster. 
Mina älsklingar. 😍💕
 
Men nu ska jag kika på farmen finalen och måla naglarna inför imorgon.
 
Puss & kram
Anna ♡  
 

 
 

Lynchad

Skrev ett inlägg på facebook där jag bad om hjälp i en viss fråga.
Men om de gäller barn, mat och speciellt om det gäller att man inte vill ge dom va skit som helst då är man ute på jävligt hal is!  Då är folk som galna att påpeka hur idiotiskt det är och allt möjligt.
Speciellt i en viss grupp, "vi som gör egen barnmat", där är man inte klok om man frågar om sånt. De urartar alltid till slut, fnissade åt de sista inläggen och orkade inte ens läsa vissa. Jag bad om hjälp men de glömdes bort och istället är man korkad om man upptar doktorer med frågor och intyg, de undrades och frågades om anledningen till mitt val, och i början skrev jag kortfattat varför men oj oj oj..
Men lite kul är det ju. :)
 
I en annan grupp var det mer behaglig ton, en grupp jag faktiskt tycker kändes klokast att fråga i, den andra håller jag mig nog i fortsättningen bara till att läsa lite i. Jo den heter "småbarnens lchf".
 
Vi har i alla fall haft en bra dag idag, jag och mina 2 tjejer. Vi drog till Alingsås och köpte träningsskor, handlade på maxi, fick bland annat med oss mjölk i glasflaska hem från en maskin i affären. Gäsene mejeri. Sen tittade vi på deras kossa och kalv utanför innan Ellie la huvudet på sned och tyckte att den va rätt stor och otäck och protesterade en aning. Då gick vi till bilen och åkte in till stan och åt mat på Mangiamo. Sen kikade jag snabbt in på Balders hage och sen åkte vi hem.
Sportlovet håller ju fortfarande på och Amanda ska åka till sin kompis i Vara sen efter vårt spinningpass ikväll.
Jag är ledig även imorgon så de är skönt.
Är för övrigt rätt nöjd med min arbetstid nu, känns skönt att kunna umgås lite med barnen och va hemma när dom är små, i alla fall ett av dom.
Måste klura ut hur min framtid ska se ut också. Kan ju i alla fall önska.
Har en del planer men de är fortfarande jobbiga stora steg.
Jag vet inte om jag är mogen, om jag vågar.
Tänk om jag faller.... och aldrig kommer upp igen.
 
Sista tiden har varit jobbig, riktigt jobbig, idag känns de bra, men de är från dag till dag. Tar en dag i taget och imorgon ska jag på möte.
 Har alla andra en vän att prata med? En riktigt bra vän alltså som man kan prata med ALLT om?
Jag är av en sorten att jag inte kan prata med vem som helst, för att jag får dåligt samvete om jag tynger en annan person med mina problem.
 
Hoppigt inlägg men Amanda är så himla bra på att ta hand om Ellie. Hon är verkligen en jättebra storasyster. "Syster" säger Ellie.
Hon grejar och pysslar med henne och Ellie älskar att va med henne.
Mysigt tycker jag.
 
Trevlig kväll
Puss och Kram
Anna <3
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Brännpunkten.

Så heter ett litet projekt jag är med i. Jag tror att det kommer bli jättebra.  Det måste man ju tro om man vill något annars funkar inget.
Vet inte än om jag ska berätta mer om detta, det beror lite på. Ja ska kolla läget.
Det blir onekligen något nytt fast ändå inte.
Spännande blir det i alla fall.
 
Helg på ingång och de betyder ju jobb för min del.
Gör mig inget även om de inte funkar felfritt.
 
Alltså jag önskar så jag kunde stanna tiden nu. Eller egentligen för längesen, vill stanna den jämt känns det som.
Ellie är för skön. Denna lilla människa.
Det händer så ofantligt mycket nu.
Hon pratar och står i, alltså de händer saker från dag till dag och ibland från timme till timme bara!
Det kommer 2 ordsmeningar hela tiden. Städar och hjälper till. ordning och reda ska det vara. Pysslar och grejar. Och hon är så väldigt lätt att ha med.
Jo då de finns väl de som är mindre bra också såklart. Men jag ska försöka tänka på allt de bra också.
Lugn och harmonisk och glad är hon. Men när hon blir arg då blir hon arg.
De gulligaste nu är att hon säger Ellie om sig själv.
"Ellie pruttar" de är ju favoriten.
 
Annars har jag mycket att fundera på igen. Mycket handlar om jobb såklart.
Men de lägger sig väl med tiden.
 
Trevlig helg ska jag försöka ha i alla fall.
 
Puss & kram
Anna

Hjälplös men stark.

Inlägg skrivit den 27/1  2016
 
Bara låt allt komma. Bryt ihop,  och låt allt komma ut. Ut  med allt jobbigt,  ledsamt och fyll på med bra saker.  
Jag har skaffat mig ett kollegieblock.  Pennor.  Jag ska ta tillbaka det som jag saknar.  
Inte vara arg utan vara stark. 
Jag älskar dig så mycket att mitt hjärta skulle kunna brista.  
Och de kommer brista om jag ser att du inte mår bra.  Vi fixar detta du och jag tillsammans.  
Livet är inte en räkmacka... jag har förstått att de ska vara backar,  de ska va klurigt,  de ska vara halt,  grusigt,  de ska vara stora hinder i vägen. 
Men de är nu vi har användning av vår vilja.  Viljan att kliva över och kan vi inte kliva över då får vi väl dra oss upp,  skrubba knän och knogar då, men de läker.  Vi ska över. Vi ska ut på stigen igen. 
Livet är så. Det är på något vis så det ska se ut. Alla har sina saker att jobba med. Jag tänker inte vara den som ger upp, tror inte jag är sån. Men att hitta de som funkar de är inte alltid så lätt. Man kanske måste testa väldigt mycket innan man hittar rätt.
 
" Att vara stark är inte att aldrig falla
att alltid veta och att alltid kunna
 
Att vara stark är inte att alltid orka skratta
att hoppa högst eller att vilja mest
 
Att vara stark är inte att lyfta tyngst
att komma längst eller att alltid lyckas
 
Att vara stark är att se livet som det är
att acceptera dess kraft och att ta del av den
att falla till botten - slå sig hårt - och komma igen
 
Att vara stark är att våga hoppas
när ens tro är som svagast
 
Att vara stark är att se ljuset i mörker
och att alltid kämpa för att nå dit"
 
Marianne Fredriksson
 
 
Puss & kram
Anna <3
 

Bästa helgen.

Ja de är en bra helg.  Glad,  nöjd och lycklig.  Och så jobbar jag med min käraVeronika.  Perfekt helg.  ❤ 
 Min lilla familj har haft de bra på swedol  idag och hos faster Anna.  Jag fick ett par nya finstövlar.  Bara Amanda som inte är hemma. 
Nu bakar jag ett nytt recept på bröd.  Spännande blir det.  Lågkolhydratkost. Lchf. 

Trevlig helg 
Puss & kram 
Anna ❤ 


Så Här söta är dom. Underbart mysigt.  De gäller att ta vara på tiden för snart är det säkert andra bullar. 😜 🙊 
Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0