Jag blev lite förvånad häromdagen när jag fick tid på dagis för utvecklingssamtal med Ellie. Herregud hon är inte ens 2 år! 

Men men de spelar väl ingen roll.  Men va mer än att leka, äta och sova gör hon liksom...

mycket mer kom jag sen på.

Alltså alla föräldrar hyllar ju sina barn till höjderna såklart.  De gör man ju.

Men på riktigt mitt, mina barn är rätt enastående tycker jag.

 

Ellie är en mycket bestämd tjej, ingen sätter sig på henne. Hon vet vad  hon vill.

Fröken sa att kommer det någon som försöker ta något som hon har då blir hon förbannad, och skriker.  Det tycker ja är bra,  för varför ska man ta något som någon annan har?

Maten funkar bra, hon äter ju väldigt lite kolhydrater och petar oftast själv bort dessa när dom äter. Inte mig emot.

Tycker de är jättebra, hon lär ju förstå senare i livet att man överlever på inga eller minimalt med såna oxå. 

Dock tycker jag de är mycket frukt och de pratade vi om. Dom vet att vi tycker det. Och sa de även själv att dom vet det. Men om man får välja mellan annat sött och frukt så är det absolut frukt som gäller! Men jag vet att de enda söta dom har i maten där är äpplemos till gröten. Men de får inte Ellie och de reagerar hon inte på.

 

Jag tror att vi har en himla tur med ett så bra dagis om man ser vad andra skriver t ex på sociala medier att de är på deras dagis.  Jag blir rädd,  mörkrädd att de fortfarande förekommer så mycket socker och skit. Trots att vi vet att de är ett problem. Som växer. 

 

Ja men hon är så duktig. Leker så bra själv i långa stunder. Och med andra. 

Väldigt lätt att lämna och hämta, aldrig gråt och sånt. 

Och de roligaste var att dom försöker få henne att lägga knopp pussel.. ha ha ha  dett var ju flera flera månader sen hon slutade med det, 15 bitars. Nu är det riktiga pussel, 6 och 9 bitar är inga problem, 12 går som hejsan även det. Nu kör vi lite 15 bitar. Men hon har ju ett minne oxå, riktigt bra som man önskar man hade. 

 

Och Amanda hon kämpar på, i motgångar och i lite medgång. Cyklar och kör pass. De är så att vi måste det. Det R det vi får kämpa med i vårt liv ja och hon. Vikten. Medans andra har andra problem dom får kämpa med. Så R det. 

Det  är skit tufft och jobbigt men hon har ju tendenser till att bli allvarligt sjuk så vi måste verkligen. 

 

Trots de så är hon bara 13. Och förstår inte alltid, vilket är superjobbigt, att hon  måste göra detta hur tråkigt och jobbigt det än är.

 

Men dom är fantastiska mina barn.

Och hur skulle dom kunna bli annat med en sån mamma! 😁👀💕

 

Puss & kram 

Anna ♡