Stolt mamma på marknad.

Idag har vi varit på marknaden i Nossebro med syster och familj samt mormor Och morfar. 
Jättetrevligt. 
Avslutade marknaden med fika på crossroad café.  
Det brukar vara såna saker jag drar mig för att göra därför att det KAN bli onödiga diskussioner omkring sötsaker. Jag vill att Ellie ska vänta med sött så länge det bara går. Det är en anledning till att jag hellre är hemma där jag kan servera det jag vet är bra och slipper alla eventuella diskussioner och nekande om fika mm.
 
Men åter igen förvånade hon mig,  mitt lilla hjärta. Packade med oss en liten burk med några jordgubbar, en flaska vatten, en liten burk grötpinne och en liten burk med några korvar. Allt för att kunna erbjuda henne sånt jag vet hon vill ha.
Hon har ett jäkla humör den lilla godingen och mitt upp i allt skulle hon gå själv men att släppa ner henne, ganska orädd som hon är, 2 år bland massa människor... nej det vill jag inte. Så då erbjöd jag henne en jordgubbe. Det funkade.
Man kan ju tycka vad man vill om jordgubbar, de är en del kolhydrater däri men de är mer ett bär tycker jag än frukt och  hellre bär än frukt om jag får välja. Hellre jordgubbar än godis, glass, kakor t ex. 
 
När vi fikade så kommer ju den där stunden då jag inte vet om hon vill smaka eller om hon nöjer sig med sitt.
Hon nöjde sig med sin fika.  Jordgubbar,  korv och någon grötpinne. Inga problem. Alla andra åt smörgåsar, kakor,  negerbollar, chokladbollar, bakelser mm. (Säger jag inget om alla gör som dom vill)
Åh vad jag drar en lättnadens Suck.  De är så skönt när de går så lätt, för de kanske inte alltid kommer göra det. Men jag är övertygad om att jag gör henne en stor tjänst genom att inte erbjuda henne de söta när hon inte tycksbry sig. Inte om jag kan undvika det. Och än så länge kan jag det. Oftast Utan problem.
Jag känner mig stolt över att det är så. Stolt över henne. Riktigt stolt. Hon är så duktig. Hon brydde sig inte ett enda dugg om vad dom andra åt. 
 
 
Och jag vet precis varför! Hon har inte det där suget efter sött. Det är jag stolt över att vi har gett henne. Där undviker vi nog många onödiga konflikter, bråk och gnäll. Sen ett humör kan man aldrig göra något åt. Men de är inte av socker abstinens iallafall.
 
Jag tror på Att hela tiden välja det bättre alternativet.  Planera såna här saker. Erbjuda det jag vet hon gillar o vill ha. 
Sen är de svårt borta, en anledning till att jag helst är hemma. Det kan bli en dum situation borta. De ska oftast fikas vilket man inte alls behöver. 
Men de flesta vi känner förstår och försöker ju så gott det går. Det är jag tacksam för och frukt funkar ju alltid. Väldigt mycket bättre än annat sött.
 
Puss & kram 
Anna ♡ 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0