Inlägg skrivit den 27/1  2016

 

Bara låt allt komma. Bryt ihop,  och låt allt komma ut. Ut  med allt jobbigt,  ledsamt och fyll på med bra saker.  

Jag har skaffat mig ett kollegieblock.  Pennor.  Jag ska ta tillbaka det som jag saknar.  

Inte vara arg utan vara stark. 

Jag älskar dig så mycket att mitt hjärta skulle kunna brista.  

Och de kommer brista om jag ser att du inte mår bra.  Vi fixar detta du och jag tillsammans.  

Livet är inte en räkmacka... jag har förstått att de ska vara backar,  de ska va klurigt,  de ska vara halt,  grusigt,  de ska vara stora hinder i vägen. 

Men de är nu vi har användning av vår vilja.  Viljan att kliva över och kan vi inte kliva över då får vi väl dra oss upp,  skrubba knän och knogar då, men de läker.  Vi ska över. Vi ska ut på stigen igen. 

Livet är så. Det är på något vis så det ska se ut. Alla har sina saker att jobba med. Jag tänker inte vara den som ger upp, tror inte jag är sån. Men att hitta de som funkar de är inte alltid så lätt. Man kanske måste testa väldigt mycket innan man hittar rätt.

 

" Att vara stark är inte att aldrig falla

att alltid veta och att alltid kunna

 

Att vara stark är inte att alltid orka skratta

att hoppa högst eller att vilja mest

 

Att vara stark är inte att lyfta tyngst

att komma längst eller att alltid lyckas

 

Att vara stark är att se livet som det är

att acceptera dess kraft och att ta del av den

att falla till botten - slå sig hårt - och komma igen

 

Att vara stark är att våga hoppas

när ens tro är som svagast

 

Att vara stark är att se ljuset i mörker

och att alltid kämpa för att nå dit"

 

Marianne Fredriksson