Ibland så tycker jag faktiskt att de skulle va bra för mig att delta i konflikter.  Alltså jag är ju sån att jag vill helst att alla ska tycka om mig fast jag vet mycket väl att så inte är fallet. 

Jag skulle ibland faktiskt önska att jag mer aktivt deltog i konflikter och diskussioner.

Men jag är den som alltid backar, alltid säger stopp, eller allra helst säger inget, bara går. De har givetvis med en dålig själv bild att göra,  att inte kunna stå för vad jag tycker och känner, inte kunna försvara mig.

Blir så fruktansvärt irriterad på mig själv i de situationerna.

 

Hamnade i en sån sits igår hemma hos mamma o pappa.

Pappa undrade om vi undvek gluten till Ellie och de gör vi ju mesta möjliga mån. Såklart. 

Han undrade varför och sa att han hört att om man undviker  det i 3 månader så är man glutenintolerant sen.

och de vore ju fruktansvärt om vi skulle skapa det för Ellie.

 Kände direkt att de bara kokade i mig, men sa jag nåt?

Nä de klart ja inte gjorde. 

Skulle jag säga emot pappa? Säga något som går emot vad han tycker ...? 

Nej.

och jag undrar bara varför?

Jag är så himla intresserad av allt med kost och allt sånt, vet mycket, mer än andra om sånt. För jag är mer intresserad. Vet alla skäl till varför jag undviker det. Men att säga det, framföra min åsikt, säga vad jag tycker. Jag kan inte. Det är så jobbigt. Hatar de situationerna. 

Gluten är bara skit, faktiskt tycker jag det. Önskar nästan att jag inte tålde de heller. Så om jag utvecklar de till mitt barn,  ja då må det vara så då. Men ja tror, att mår hon så bra som hon gör nu, senare i livet för att hennes "elaka mamma som bara ville henne väl gjorde så hon blev glutenintolerant"...

ja må det vara så då! Och  jag ska leva med det utan det minsta dåligt samvete. För Ellie mår bra av det. Bättre än hon någonsin skulle gjort med det. 

Mår min syrra dåligt av att va glutenintolerant ? Nej. Snarare tvärtom.

Mår Marcus dåligt av det? Nej. När han äter strikt lchf mår han bäst. 

Jag gör det jag tror är bäst för mina barn, de är det jag lever för. 

Det gör väl alla föräldrar.  Men många fattar bara inte att det dom ger sina barn är dåligt, skapar missbruk och gör att dom mår dåligt senare i livet. 

De är min uppfattning om det.

 

Så jag måste lära mig att kunna diskutera. Även med människor jag hyser stor respekt för. Mina åsikter är lika mycket värda som deras.

 

Trevlig helg

 

Puss & kram 

Anna ♡ 

 

Ppsssss..... jag såg socker filmen härom dagen på tvn. Så himla bra. Rekommenderar jag starkt.

Om man är intresserad annars kan man strunta i det.