Besviken

Tjock

Lat

 

Är och har alltid varit väldigt bra på att kritisera mig själv och min kropp. Vet inte varför, det är tråkigt men sant. Och inte speciellt smart. Och definitivt inte bra för självkänslan.

Just nu är jag väldigt besviken och lessen över hur jag har kunnat släppa så på allt under så lång tid. Menar mat och godis, glass mm. Vet knappt hur gymmet ser ut längre. :(

Känner mig smått uppgiven och undrar stundvis om jag någonsin kommer tillbaka dit jag var.

Men i samma andetag så vet jag att jag är för envis för att ge upp det. Det får mig att må föör bra för att bara strunta i och sluta med. Kroppen mår alldeles för bra av Träning och hälsa är något bland det viktigaste jag vet och som gör mig mest motiverad.

Men varför har det då blivit såhär?

 

Har inget enkelt svar på det. Önskar jag hade det.

 

Men de är antagligen små grejer som gör att det blivit så, många små saker.

Längtar enormt mycket efter en normal vardag igen.

Samtidigt som det känns tråkigt att semestern snart är slut och vi som familj har inte gjort speciellt mycket tillsammans.

Det har mest varit jobb för Marcus del. Någon dagstur har vi väl gjort men inte mer än så.

(Detta kan tyvärr lätt spåra ur om jag inte tänker mig för känner jag, därför håller jag i mig själv lite när jag skriver)

 

Jag är inte helt tillfreds med allt detta jobbandet, JAG VET att det är VIKTIGT, men de stör mig ändå. Men jag kanske inte är ensam om att ha det så heller, om nu det är till någon tröst. Tänk om Marcus hade haft en hel veckas semester, då vi hade kunnat gjort saker hemma tillsammans, målat och satt upp fönstebrädor t ex, bytt golv i köket, fått iordning på lampgrejen, kört till tippen, måttat för lister,  bara haft 1 vecka på ett helt år då vi gjort sånt här. Kanske åkt någonstanns, ätit alla mål på en dag tillsammans.

Allt här hemma blir bortprioriterat hela tiden pga jobbet. (och nu vet jag att det inom en snar framtid är mitt jobb oxå så kanske tänker jag annorlunda då.  Jag vet mycket väl om att det liksom hänger på att han jobbar så som han gör för att det ska bli som det blir, för att vi ska få pengar..... jag veeeet) men ändå...tänk om...

 

Släpper det nu.

 

Avskyr den jag blivit, tjock, lat, och trist.

Stundtals helt omotiverad till något. Svajigt värre!

Jag vet att det bara är att ta sig i kragen och sluta tjura och gnälla och börja göra!

Men jag kanske behöver få skriva detta för att inse att det är just det jag behöver göra! Och det kanske blir lättare oxå.

 

Oftast när jag skrivit ner mina känslor och tankar så brukar jag se på de på ett helt annat sätt. Det brukar hjälpa mig att komma igång.

Så hoppas jag det blir även denna gång.

Men jag vill inte ha en sån här period mer, då jag släpper på allt, blir en sån otäck jäkla soffpotatis som inte gör något. Det är inte sån jag vill vara!  Blir så lessen på mig själv, besviken, rädd, arg och frustrerad.

Hur ska man kunna motivera andra att göra något när man inte orkar själv?

 

Jag avskyr oxå detta sättet som jag kritiserar mig själv på, varför gör jag det?  jag är knappast ensam om det. Det är inte så att det är någon jättefara, men ändå. Men det är heller inte jättebra och hälsosamt att göra så mot sig själv heller, kritisera och känna sig så dålig.

Jobbig känsla som jag måste jobba på att vända.

Behöver ha ett mål och jag har oxå ett,  men just nu är jag ganska långt därifrån. Får köra på små mål mot det större. Kanske berättar en dag vad det är.

 

Hoppas att det kommer ingå träning i mitt jobb sen. Alltså på riktigt, träning i arbetstiden.

Det är inte så lätt alla gånger att få ihop matlagning, arbete, sk kvalitetstid med barn och man ( om han då är hemma vill säga) och försöka inte stressa ihjäl sig och oroa sig och så få in det man älskar mitt i, träning. Det är lätt att prioritera bort saker som träning då. Tyvärr.

Så ska man ju inte jämföra sig med andra, men jag är bara precis som alla andra och gör ju det oxå ibland såklart.

Då blir man ju lessen alltså.

 

Men det är väl bara att sluta tjura, sluta gnälla, och sträcka på sig. Upp med näsan och fram med bröstet!

 

KÖÖÖÖÖÖRRRR!!!!!!

 

Ellie är förkyld, hostig men lte bättre ändå. Ingen kul natt då hon varit lessen, sovit oroligt och gråtit för halsont. Vaknade kl 09.00 vi måste vända det snart. Hon lägger sig mellan 20.30-21.15 på kvällen och vaknar mellan 08.00-09.00

Jag är ju trött ja med så ja vaknar ju inte tidigare heller.

Nu tittar hon på film, "den gode lille dinousarien" för det får man när man är sjuk. Titta på film på dagen oxå, och inte bara på kvällen innan läggdags.

 

Puss & kram

Anna<3

 Väldigt liten människa i stor soffa.

 Eftersom Ellie är jätterädd för min hemhjälp så har han nästan snart oxå haft 4 veckors semester och det gör ju att jag idag fick ta fram min andra dammsugare och köra själv. Det var tufft! Och det gillades inte heller av Ellie men de var tvunget. En och en annann dammråtta snokade jag allt reda på!