Öppnar dörren och det är alldeles tyyyst i huset.  Slår mig att fy bubblan om det alltid var såhär. Usch. Så skönt att veta att det inte är så. För stunden är det helt okej faktiskt. Ska vila min onda nacke och arm idag. Så mycket jag bara kan. Men jag ska gå på spinningen ikväll. Har bestämt mig för det.

 Ska se hur det går. Rörelse är bra. Punkt slut.

 

Använder min TENS nu, vibrerar i hela axeln, skönt, ont på samma gång.

Jag hoppas den hjälper. Kan inte bli sämre i alla fall.

 

Igår när jag skulle lägga Ellie på kvällen så skulle vi testa en ny variant tänkte vi. Lägga henne trött i sin säng och sitta på en stol bredvid och läsa en saga. Det gick inte alls.

Hon blev lessen. Och givetvis så tog ja upp henne i famnen och hon grät och sa att hon ville sova hos pappa som hon brukar. Men när ja sa att hon måste sova då, då ändrade hon sig och sa att hon ville sova i vår säng. Ja såklart hon får det. Tänkte ju direkt att det kommer aldrig gå. Sagt och gjort lade jag henne bredvid mig i sängen, och hittade till slut en bra ställning, den som bara funkar med axel och arm, rätt upp och ner som en platt fisk med armarna rakt ner. Det är liksom det enda som funkar.

Sen smygkikade jag på henne ett par gånger och kände hur hon la foten på min arm och sen sov!! hon.

Denna lilla människa bara stenslocknade.

Ibland blir man så förvånad.

Låg där och bara kikade på henne och slås av hur underbar hon är.

 

(Alltså, jag måste säga att Amanda och Ellie betyder precis lika mycket för mig, för ibland får jag dåligt samvete att jag skriver mycket om Ellie och inte om Amanda,  och jag gör absolut ingen skillnad på dom men det är lite annorlunda just nu för Amanda hon är stor, hon har haft den där tiden som Ellie har nu. Nu är det på ett annat sätt med Amanda, Ellie är ju där som man behöver va med henne hela tiden och lära henne allt som jag lärt Amanda så att hon ska bli precis så fin och duktig som sin fina storasyster.) 

 

Just att denna lilla människa kan betyda så oerhört mycket. Alltså hon ger oss så mycket glädje, skratt och ja måste bara berätta att vi satt och åt morot häromdagen och då satt hon och gnagde på en bit och plötsligt gapar hon och pekar i munnen och gråter, jag fattade ju att hon bitit sig såklart.

Stackars Ellie säger mellan snyftningarna att "moroten bet mig i munnen" ha ha ha ha alltså hon är så härlig.

Jo tillbaka till att jag känner ju att en så liten människa kan så mycket, hon vet så mycket. Som är otroligt egentligen.,

Hon är inte ens 2 år, pratar fruktansvärt bra för att vara så liten, de bara bubblar i henne, 2ordsmeningar och 3ordsmeningar de är inget längre, nu är det långa meningar, berättelser alltså. Om allt möjligt hon ser och upplever.

De är otroligt för jag menar att hon kommer antagligen inte att minnas något om detta. Hur duktig hon är. Vet inte när man börja minnas egentligen från när man är liten.

Hon är så ofattbart enkel att ha med sig.

Hon har ett riktigt humör när hon vill.  Men hon är väldigt lugn samtidigt. Duktig. Ordentlig. Busig. Sprallig och alldeles underbar!!

 

Puss & kram

Anna <3