Ja undrar så vart motivationen är??
Hittar du min så snälla håll kvar den och ropa på mig...
 
Jag vet så väl att jag kommer, såklart, komma dit jag vill med både kroppen och träningen. jag kommer nå mitt mål. Det vet jag. Det strävar jag efter.
Men just nu känns det jävligt långt borta, ingen motivation finns, jo i 20 minuter ibland, 10 ibland, en liten stund här och en där..
Försöker peppa mig med instagram och facebook och alla rediga människor men det går sådär bra.
Jag känner mig så jäkla orkeslös. Viljelös. Uttråkad. Less faktiskt.
Är det massa andra små saker också tro, som gör att det känns såhär.
 
Blir så frustrerad när jag så gärna vill till gymmet men inte kan, ser ju ljust på det ändå nu när Ellie faktiskt börjar somna tidigare på kvällar för då kan jag ju åka så fort hon somnat.
Men så har det inte riktigt blivit än.
 
Jag vet så väl att jag kanske måste vänta ett tag, men att jag vet att jag kommer få in den rutinen i mitt liv där jag kommer åka till gymmet. Det ska gå!
Jag ruckar gärna på allt annat men inte på det för det är det som får mig att må bra. Jag vill vara där. Jag tycker så mycket om det. Det är inte som att träna hemma. Det är oftast människor runt omkring en och massa motivation bara vibrerar i luften.
 
Glad mamma, lycklig mamma nöjd mamma.
 
Jag har väldigt svårt att få en bra motivation här hemma, även om jag har allt, precis allt, förutom någon som är med mig och pushar när jag inte orkar. Det får mig att må bra att komma till gymmet. Folk pratar om kickar, det ena och det andra ger en kickar, det är detta som ger mig min kick!
 
Man får kalla mig egoistisk om man vill, det är jag. Men så länge det inte skadar någon annan så är det så det är.
 
Tant bitter, sur, gnällig och extremt tröttsam har skrivit av sig.. Vet fasen inte om det blev så mycket bättre faktiskt. Man kunde ju alltid hoppats i alla fall.
 
Äsch ska dricka en kopp kaffe, det blir nog bättre av det.
 
Puss & kram
Anna <3