Tänker mycket på Veronika och hennes familj. Det är så sorgligt, ännu mycket overkligt.

Det sista gången jag såg min lilla moster var på Ellies dop. 

Minns henne med glädje, genuint God och snäll människa, rolig, älskade att spela bingo, bilbingo.

Har även massa minnen från när vi var mindre, först på senare år som vi inte umgicks så mycket som när jag var i skolåldern. Men det känns skönt att ha bra och starka minnen av Ingrid.  

Jag och min syster hade bestämt att vi idag skulle hälsa på henne. Det blev inte så. Kanske fanns det en mening med att det Inte blev så...

 

Känns så orättvist att jag och Ellie ska åka hem till mamma idag, Veronika får aldrig åka hem till sin mamma.

Usch blir så ledsen när jag Tänker på det. 

Jag tänker finnas för henne som alltid, för alltid, det vet hon.

 

Veronika är en människa som är så Otroligt stark.  Hon har visat det så många gånger, där andra hade brutit ihop. Hon är stark. Men man måste få bli svag ibland oxå, det är då jag finns för henne.

 

Puss & kram 

Anna ♡