Tänker inte skriva av mig här finns ingen anledning till det.

Tänker heller inte bry mig om vad andra tycker och tänker. 

Man kan tycka vad man vill, det gör jag.

Känns helt naturligt att känna som  ja gör, inget konstigt alls, men de är fortfarande jobbigt för det. 

SÅ jävla medveten om att  livet inte blir som man vill. Vissa saker får man jobba som fan för.

lägger detta bakom Mig för de funkar inte. Inte i just denna delen av livet. En annan del, en annan tid, rätt tillfälle ja då kanske går.

just nu måste jag fokusera på annat.

 Släpper inte tanken för det. 

 

Idag blir det en sväng till jobbet igen. 

 

Det jobbigaste av allt är när man känner att man inte blir förstådd, kan inte göra mig förstådd. 

Känner mig och blir tillrättavisad  när man pratar.  Som att prata med pappa. Inget man säger blir rätt. 

Känner att jag inte får känna så som jag gör. Då är ja hellre tyst. 

Och det är jag. Ibland vill jag men lika fort vill jag inte. Kan inte. Orkar inte. Bryr mig inte.  

Ingen annan behöver förstår ett skit av vad ja skriver för de är inte för någon annan än mig själv jag skriver.

Det intresserar mig inte.

rörigt blir det.

huvudsaken är att JAG får det ur mig. Lättar lite. En smula.

 

Puss & kram  kära dagbok,  (som för att påminna om Att de är just de det är. Inget annat. Ingen berättelse om livet för någon annan att läsa och tro att man känner mig.)

Anna ♡