Sitter här I sängen  klockan är väl sådär en 04.30 mitt i natten. Har precis varit och lagt Ellie i sin säng i sitt eget rum efter att ha varit och hämtat henne som vanligt till min då hon ville äta. 
Och vet ni vad.. sååå  mysigt det är .
Att ha sitt lilla barn så nära sig, att lägga handen på den lille kroppen och känna henne bli lugn och komma till ro när hon ligger hos mig, det är det bästa som finns.
Och vill hon amma mitt i natten, 4 gånger eller 1 gång då får hon det.
Jag gnäller om att jag har ångest för att tiden går så fort men vem har sagt att jag måste sluta med någonting som känns helt  normalt.? Och inte alls särskilt konstigt.
 
När jag tänker efter, varför gå  och må dåligt och grubbla och tynga min stackars syster med fånigheter, ( men som där och då känns jobbigt,  jag inser hur mycket hon är värd för mig, ) som när det är dags att sluta amma, när  varken jag eller Ellie är Redo eller egentligen vill det?
Nä skärp upp mig! 
 
 Min syster lindha, och ! Sanna bråding!  Är 2 stora förebilder. 
Vilka kvinnor.
Så starka personligheter, så fina förebilder, såna vackra människor.
Det är sån som jag vill,  bli när jag blir stor. Som min syster. Självsäker och fantastisk.
Jag känner mig så stark när jag pratar med min syster . Hon får mig att bli stark, jag får ny energi, blir säker på mig själv och ser upp till henne.
Jag kan inte klara mig utan henne, hon ger mig ett sorts mod  att stå upp för vad, och hur jag känner Och tycker.   Hon säger alltid vad hon känner Och tycker och jag  tar efter henne.  Så gott jag kan, men jag är fortfarande mesig där.  Men Man ska göra det, aldrig vara rädd för att säga och tycka och tänka som man gör.
Ibland undrar jag ändå  med mig själv, men det kanske är dom gånger då jag inte alltid hittar Mig själv riktigt.  När jag blir osäker. För det är jag. Väldigt ofta. Det är då man rådgör med den som är starkare, visare, och klokare för att få råd.. som ens pappa eller syster eller man icke att förglömma. Man är inte dum eller konstig för det.
 
Han, Marcus min fina man är oxå en riktig klippa mitt liv. Har så många  viktiga människor i livet och han är en av dom. Jag vet att han tycker jag är barnslig och säkert jobbig ibland men det får han ta. Han har valt mig och kommer få stå ut med Mig till döden skiljer oss åt. Det har vi lovat det håller vi fast vid. 
Jag älskar att se han med Ellie,  han är en fin pappa, en pappa alla borde ha, han bryr sig verkligen om oss. 
Min älskade, pappa till vårt lilla barn. 
 
Men för att återgå till ämnet. Funderar en hel del som ni märker,  Så därför skriver jag nu ner detta,  funderandet.  Jag tänker amma så länge vi vill, tänker inte bry mig om vad andra tycker. Och jag har inte stött på, tack och lov, någon som tycka något heller.   Men jag är så förbannat trött på det!
Att hela tiden bry mig om vad andra ska tycka,  när jag egentligen  vill  och borde skita I vad andra anser och tycker om det.  Ocn det ska jag försöka göra nu. Inte bry mig om att gå och tänka på att jag skulle vara annorlunda för att VILL AMMA.
 Jag ger mig In i en hetsk debatt om amning och om hur det är har länge man ska amma bla bla bla. men det kanske är bra för mig oxå. Att säga vad jag tycker och anser.
 
Jag har alltid tyckt att amning är helt naturligt, och det bästa för barn, det naturligaste såklart. Men kan man inte är det en sak, vill man Inte är det en sak. Man får göra som man vill. 
Såklart.
Jag gör som jag vill då ska andra det oxå.
Jag ammade Amanda tills hon själv valde att sluta någon  gång när hon var ca 9 månader, Tror jag.  Och det kändes helt okej. Ellie är Strax över 9 månader nu och verkar inte alls riktigt redo än. Och i detta fallet så bestämmer hon. Jag har aldrig sett att jag ska amma när hon är 1 år,  och tror fortfarande inte det.  Men skulle det vara så, så är det inget konstigt.
Den som lever då får se. 
Har sån ångest för att tiden går så satans fort och ska härmed försöka att inte stressa upp mig för det. Bara njuta av detta. 
Därför tänker jag att det är bättre och alltid bättre att göra som vi vill,  som jag vill. och inte bry mig och inte hetsa upp mig för ingenting.  
MÅSTE BLI BÄTTRE PÅ DET.
 
Imorgon eller ha ha ha om några timmar ska jag gå upp med ett leende och göra kaffe. Tänka på att det är fantastiskt mysigt att ha en bebis. Att det lika gärna kunde varit så att jag legat och sovit nu, för att vakna upp till dag utan vår lilla Ellie.  Det hade inte alls varit roligt speciellt när inte  min fina Amanda är hemma.
Då hade jag varit helt  själv. 
Nä jag känner det väldigt  mysigt att sitta här och skriva och veta att hon vaknar snart igen... men det är med glädje jag hämtar henne..  det är så mysigt att tassa upp och hämta in henne till min säng. 
Det är oxå väldigt Jobbigt att inte få den sömn man är van vid eller behöver men va gör det.
Om  hundra år. 
Nä jag ska försöka ta tillvara på  dessa stunder för dom kommer aldrig tillbaka (de orden kommer skrivas många gånger här i bloggen likaså att tiden går såååååå fort.. )och det om något, kommer vara jobbigt. 
Dessa stunder , och även de som jag upplever som "jobbiga" kommer aldrig tillbaka, det gäller nog att tillvara på dom oxå. (Och det är mest när jag inte fått sova ordentligt som det känns olidligt jobbigt och extra tungt och svårt. )
Nä jag funderar på att, försöka att inte gnälla om allt som är jobbigt och bara försöka se de positiva i det. Och det är något jag måste jobba med, så  är det den här stressen jag känner inombords hela tiden.  Den är mycket jobbig. Därför är det bra för mig att saker tar lite  tid ibland , så jag hinner med.
 
Jag kommer ju hinna med och allt ändå, det är inte det som är det viktigaste heller,  att hinna allt, familjen och välmående kommer alltid i första hand, men man klarar så mycket mer än man tror.
Jag blir förvånad när JAG tänker på saker som jag alltid tänkt på väldigt mycket och som betyder, betytt väldigt mycket för mig förut,  och som jag inte alls bryr mig om lika mycket längre. Skulle det hända något så klarar jag av det. Det vet jag.
Jag har min familj.
  
Nä om jag skulle försöka vila ena ögat en stund.
Att vila båda är överkurs och sova ordentligt det kan jag göra när jag blir  gammal.... på en solstol vid havet någonstans i världen. 
Det är ett löfte till mig själv. 
 
Puss & kram 
Anna ♡ 
 
#1 - - Emelie:

Vilket bra inlägg, Anna! Jag önskar jag läst det inatt innan barnen vaknade. Då hade jag tänkt på det du skrivit och inte suckat över att ena barnet (som hade feber dessutom)väckte andra barnet 5.30 och att vi fick gå upp... Då hade jag också tänkt att det är fantastiskt att ha två barn och att jag vill vara med dem (fast det hade allt varit skönt att sova liiite längre;) )

Det du skriver om amning är så himla sant. DU ammar så länge DU vill och ingen i hela världen har med det att göra! Som du säger- var och en väljer åt sig själv.

Det här inlägget var ju värsta peppinlägget för en som också är rädd för att säga vad hon tycker... Rädd för att bli ovän och vara obekväm. Men nu efter jag läst detta kanske jag ska ta och ringa några samtal... Haha ;)

Ha en bra dag!
Em


Svar: Va roligt att du tycker det Emelie. Men va tråkigt med sjuka barn. Jo men alltså ja kommer garanterat snart gnälla igen när Ellie inte vill sova eller när Amanda gör nåt jag i te gillar, men JAG SKA VERKLIGEN FÖRSÖKA att tänka PÅ ett annat sätt. Det är lättare sagt än gjort, men man kommer nog långt med att vara medveten om sina brister och samtidigt då försöka göra något åt det. Jag är expert på att veta hur saker ska vara men att sen leva därefter själv.... ha ha ha känns lite överkurs dock att Ha 2 små som håller låda och anar tidigt. Jag tycker att mammor med mer än 1 barn är supermammor. Hur GÖR NI? Men framförallt är det viktigt för Mig själv att komma till insikt med såna här saker.
Ja jag funderade efter svaret igår en del, och så är det. Jag trivs bra med detta och uppenbarligen Ellie oxå.
Men stort tack ändå, all hjälp är bra hjälp.
😀 ha en bra dag .
Anna ♡