Ja då är det ny vecka igen. 

Och vad märkligt men inte förvånande att jag glömde av att Ellie blev 10 månader igår.  Tänkte bara på min mamma som fyllde år.

Ja nu är Ellie alltså 10 månader gammal. 

Lilla älsklingen vad tiden går fort. 

 

Alltså så häftigt att tänka att för 10 månader sedan föddes hon,  kunde inte något förutom att äta och skrika typ. Nu kan hon krypa, stå, gå, kommunicera på ett helt eget sätt. Massa saker. 

Vilken utveckling, helt fantastiskt att det funkar och att det inte blir mer fel än vad det blir ibland.

Jag är så tacksam för att vi fick lov att ta hand om denna lilla söta filuren,  stannat upp i tanken ibland och bara funderar på att det inte alls är självklart, det var det aldrig, kommer aldrig att bli och att vi lika gärna kunnat vara bara vi 3. 

❤❤❤❤

 

Idag blir det lite träning, känner faktiskt inte att jag måste utan att jag vill. För det har jag sagt till mig själv,  jag ska inte träna och hålla på för att jag måste, eller för att bevisa något för någon annan, utan för att jag VILL. 

och det gör jag, vill. För när man ser resultat, det gör jag, inte de jag skulle vilja se men jag SER, Då får jag motivationen  att fortsätta. Allt tar sin tid och jag har ju inte bråttom. Hellre känner in och känner av alltså det blir rätt och det blir en livsstil, ett sätt jag vill leva på  inte en bantningskur.  

Så här som jag lever nu vill jag leva resten av livet. 

Relativt hälsosam mat, jo jag fuskar rejält jag med ibland, är ingen super människa eller villframstå som helt felfri för hur trist skulle inte det vara... 

Och jag tycker det funkar jättebra att ha det såhär,  egentligen mina vänner så är det ingen bedrift att gå ner i vikt, för någon om man det vill. Bedriften tycker jag ligger i att sedan hålla den där den stannar. Det är ju inte alltid så lätt. Och det som man sällan lyckas med. 

Det har jag blivit en fena på!

Och det tänker jag berömma mig själv för, vara stolt över. 

Så är det. 

 

Puss på er och en stor måndagskram 

Anna ♡