För det första lchf är ingen diet. Ingen bantningskur.

Det är ett sätt att leva. En livsstil.

För jag tror att om du väl kommer på rätt sätt för dig att äta så kommer du aldrig att släppa det, och gör du det ändå så tror jag att det är ganska enkelt att komma tillbaka.

För JAG VET ATT OM MAN GÖR DET PÅ RÄTT SÄTT, vilket jag uppenbarligen inte klarar ännu, så blir man av med sockersuget. 

Jag skulle så innerligt vilja säga att jag på riktigt lever enligt lchf,  men det vore inte riktigt sant.  

Eller åtminstonne om man ska äta  strikt.  Det finns ju givetvis olika nivåer på detta, strikt lchf, normal lchf, eller liberal  lchf.  Jag är nog mer åt liberala hållet. 

Jag mår bättre av detta, blir mättare  och håller ju vikten stadigt. Och det är ju en bedrift I sig. Kan ju var ganska svårt det oxå.

Genom bra mat och träning  och det är huvudsaken för mig. Även om jag helst går ner lite men  det ju upp till mig. 

 

Sen har vi ju det där med barn och lchf.

Väldigt bra. 

Nu har jag ett barn som är väldigt stort och inte alls inser sitt  eget bästa när det gäller hälsa. Jag kan inte annat än tjata,visa och leva efter det själv, för att  få henne att förstå. Jag kan inte hur mycket jag än vill, inte tvinga henne.

 

Sen har jag ett barn till. Det är så enkelt med henne för hon är helt ny och henne ska ingen få förstöra. 

Det får ju mig att försöka än mer oxå, med mig själv och oss andra i familjen.

 Hon har inget behov av sötsaker,  och massa mjöl och annat som omvandlas till socker i kroppen.

 

En sak ska jag göra klart Så blir det inga missförstånd, att inget jag skriver här har med någon jag känner att göra, klart jag ser hur andra gör med sina barn och det är helt okej för mig. Men hur andra gör med sina barn är inte något jag har med att göra, lika lite som att andra ska säga till mig vad som är bra och inte för mina barn.  Kan hända att jag svär för mig själv och bannar föräldrar (det är aldrig barnens fel )när jag är ensam, inte till någon annan eller här. 

 

Jag tänker att ju bättre och riktig mat, hemlagad med bra ingredienser,  hon får desto större chans att hon får med sig bra vanor resten av livet och slipper sitta så här med sina ev barn sedan. 

En bra livsstil och ett sunt förhållande till mat och sin kropp. Utan att ständigt hålla på att banta och annat tjafs.

Jag köper alla argument som andra har för att dom inte kan, vill eller hinner eller orkar. 

Men jag tror att vill man något så går det, så är det med allt.

Och visst finns det olika orsaker til, att man inte vill leva med lchf.

 

Jag vill  inte vara socker beroende,  inte Heller att mina barn ska vara det. Vill äta bra mat, vill inte äta fiskpinnar och pulvermos.  Vill hellre ha riktig hemlagad mat. En god sallad, kött, kyckling  eller fisk och någon god sås. 

 

Men som jag säger, jag gör oxå fel både medvetet och omedvetet. 

Vilket resulterar i att jag inte kommit ur sockerträsket helt,  det är bra mycket bättre än det varit men jag har en bit kvar. Men jag är vuxen, tar mitt eget ansvar och det är ju bara jag som mår dåligt av det. Vilket givetvis inte är bra.

 

Men jag skulle inte ge Ellie mat ur köpe burk.  Inte Heller desserten i dessa burkar. Inte välling och inte gröten.

Gav henne lite av gröten i början men den paketen har åkt i soporna. Hon får ibland fruktpure som jag gjort själv, då vet jag att hon får i sig lite vitaminer mm oxå , till gröten på kvällen. Inte annars.  

Jag vet att man gärna ger de efter varje måltid, men jag undrar bara varför? Äter vi själva alltid puré eller nåt sött efter maten varje dag? 

 

Nä jag har aldrig varit så medveten om mat, vikten av att röra på sig, innehåll i mat man köper och hur det påverkar oss, som jag är nu. Blir rädd när man läser en innehållsförteckning på speciellt barnmat. Fy fan säger jag bara. 

 

Äckligt.

 

Men nu ska jag äta frukost,  dricka kaffe, mata barn, steka ägg och packa väskan för hemfärd mot världens finaste  ställe, hem. 

 

Puss på er och ha en fin helg.

Anna