Ja detta inlägget skulle sändas ut i rymden för länge sen men internet har krånglat och datorn är gött seg och .... ja massa grejer men nu så.
Lyssnar på en bok just nu på storytel, "med känsla för barns självkänsla " den är verkligen jättebra.
Den tar upp mycket fakta om just det, självkänsla och har många ganska bra exempel som man kan relatera till och som hänt och antagligen kommer hända i framtiden. Det är bra tycker jag för då kan man förstå på ett helt annat sätt.
Sen är det ju alltid en annan femma att i just den situationen och den stunden när man behöver detta då komma ihåg och veta hur det nu var man skulle bete sig och vad det nu var man skulle säga.
Jag är ju en expert på att veta det nu, så klart.. men i stunden när man ska tillämpa det så är det tyvärr ofta bortglömt.
Vilket grämer mig mycket.
Undrar ju givetvis hur svårt kan det vara!?
Sen är det nog så att oavsett om vi vill eller inte, och det tror jag vi alla känner igen oss i att vi observerar hur andra föräldrar GÖR och pratar med sina barn, och tänker en hel del om det.
Det tror jag de allra flesta gjort någon gång.
Och det är inget fel i det! ( så länge man gör det tyst för sig själv.)
Det är väl något bra kan jag tycka, iallafall när det gäller mig själv, för tycker man då att det var fel gjort av den föräldern eller att den skulle gjort på ett annat sätt, så kanske man inte gör så själv.
Det är väl bara bra att se hur andra gör och beter sig.
Men att säga det, eller ens tänka det I en annan förälders närhet, det ska man passa sig för. och givetvis skulle inte jag vilja att någon annan sa till mig hur jag skulle göra med mina barn så därför gör jag inte det själv heller.
Men tycka det gör jag precis som jag vill, och hur mycket jag vill. Precis som alla andra.
Det är ju så, och enormt känsligt, att ingen ska berätta eller säga till dig hur du ska uppfostra dina barn eller göra med dom.
Vilket Ibland kanske kunde va bra.
Allra helst vill man ju att människor ska förstå själva. Ibland skulle man höra och se sig själv.
Där inkluderar jag även mig själv.
Inte är det för avsikt att på något sätt framhäva mig själv som något bättre än någon annan, men jag är väl medveten om en del saker och har för avsikt att ändra på detta.
Det tycker jag är bra.
Puss & kram
Anna