Sitter i soffan och kollar på min lilla goding som ligger i sitt babygym.  Klockan är över 8 och hon är vaken,  ja efter att ha sovit ungefär en halvtimme.

Inte alls bra om man ser det på ett sätt. Helt okej om man ser det på ett annat sätt.

 

Läste en blogg nu som fick mig att tänka till lite, jo det gör jag ibland .... Och kan det även utan att läsa andras bloggar, men det bara blev så nu.

Tycker allt jag gnäller emellanåt om min  tid Som JAG Vill Ha Själv. . Egentid kallas det visst.. och visst jag är ju van att ha all tid i världen, kch t ex få tröna 5 dar i veckan när jag ville.. Och visst ibland känns det jobbigt, när man i te fått sova eller när man är irriterad över något. Men all tid som jag inte har nu till t ex träning den ska jag och det vet jag ta igen senare.. Ellie blir ju 11 år hon med. Va stressa för det liksom.. men visst känner vi alla till känslan när vi vill något såååå  mycket.

 Det är inte guld och gröna skogar med små barn, det vet jag för jag hade ett för ca 11  år sen . Det SKA vara gnäll  skrik, lite kämpade och så. Det hör ju till.

Det vet jag. Har varit alldeles för bortskämd i många år med en duktig dotter så detta blev och är en omställning helt klart. Men det är en så jävla härlig omställning, helt fantastiskt, hade ju faktiskt kunnat sitta här med Marcus i vår soffa o glott på tv och så,  utan någon bebis, och kanske varit jättedeppig och chansen att det skulle bli en bebis aldrig skulle komma åter..men istället så sitter jag obekvämt med ena skinkan i soffan och den andra !halvt utanför,  lite som på språng.... Och Marcus jobbar (efter att jag skällt på honom, men ska efter detta gå i  och krama honom för han är min fantastiska man, min klippa) och redo att skutta när mitt lilla barn tröttnar. Redo att återigen skutta upp i sängen med henne och sitta där tills hon somnar,  och sen få se om det blir en stund ensam att sova i min säng eller om jag får sällskap.. 

 

Men  jag tycker det känns otroligt mysigt,  jag vet vad vi gått igenom för att få sitta här och inte ha duschat på typ 2 dagar, inte borstat tänderna och håret som trillar av...men jag älskar det. 

Även om det är jobbigt med ett gräl med dottern om  glögg! Och en liten plutt som vill ha uppmärksamhet  så älskar jag det!

 Det var och är detta vi ville. Och istället för att gnälla om att jag aldrig får egentid så ska jag njuta av denna tiden, för jag vet att jag kommer att sakna den sen, den kommer aldrig igen, för vi vet ju att vi inte blir fler i vår familj.

De kanske blir en natt utan mycket sömn, men va gör det... inget egentligen, någon dag tar jag igen det. Och på mig ålders höst när jag och Marcus reser i världen. 

 

Jag måste sluta tänka på allt negativt och tänka positivt. Det är bra för mig att ni påmind ibland om livet...när jag är för dum för att fatta det själv. Det hade ju egentligen kunnat va hur dumt som helst, men jag har en dotter som är underbar, godhjärtad och fin, som älskar sin lillasyster och är väldigt duktig på mycket.

Duktig i skolan och en fantastisk vän, och hon är min. 

Tänk att kunna få en liten människa att skratt med hela ansiktet av att göra en puss mun eller ta av sig ögonen, busa eller leka tittut... är inte det livet  om något.

 

Va gör det om lampjäklarna i köket slutat lysa... Skit samma. 

Eller om garderoben inte kommit in i värmen, man måste inte göra ALLT på en dag, jag måste lära mig njuta av dagarna, det herr edan gått 5 månader. ... Och jag har varit hemma i 7 ... 

Jag vill leva med min familj i många år till, jag eller som vi sa...... härifrån till evigheten och då måste jag lugna mig, sluta se allt negativt bara och se allt positivt som vi faktiskt har.

Jag vill inte ändra på något egentligen, man vet aldrig hur det blir eller vad man får, men man vet vad man har. Man måste lära sig uppskatta det. 

Det finns inget som jag inte har.. faktiskt.  Jag har allt jag önskar mig, allt jag någonsin velat ha.

Vi mår bra vi lever bra, vi älskar varandra och andra, vi lever. 

Kan nästan börja gråta av lycka när Marcus smyger in... Och gullar med Ellie, kan knappt tro det ju, va FAN för ett år sen så hade vi helt accepterat att vi aldrig skulle få ett barn tillsammans. 

Det hade gått det med, men se vart vi är idag!

Han är pappa, pappa till mitt lilla barn, och han är FAN den bästa pappan du kan tro, han bryr sig,  och även om han inte kanske finns med oss hela tiden på dagarna så finns han där den andra tiden. Han gör allt för att vi ska ha det bra, för han är den bästa pappan, den bästa mannen och den bästa vännen. 

Han är den klippa jag vill ha, han är den jag måste lita på. 

Han är mitt livs stora kärlek, den bästa man kan få.

 

Puss & kram

Anna♡